Publicerad 2012-04-11 12:37:39 i Allmänt,
Har passat på att läsa lite böcker nu när tiden ännu finns och kan verkligen rekomendera dessa böcker, samtliga är kriminalromaner.
Författare: Lars Kepler
Hypnotisören
Panganinikontraktet
Eldvittnet
Författare: Rosenlund & Hellström
Odjuret
Box 21
Edward Finnigans Upprättelse
Författare: Hjort & Rosenfeldt
Det fördolda
Lärjungen
Författare: Jo Nesbo
Fladdermusmannen
Publicerad 2012-04-10 18:14:00 i Allmänt,
Hela familjen har varit hemma i påsk så har inte prioriterat att sitta framför datorn, men här följer en liten uppdatering.
I Torsdags så fyllde jag år och Erik och Adam sjöng så vackert för mig på morgonen och Loke låg och sussade brevid mig och förstod inte riktigt vad som hände när han vaknade av sången. Med sig hade Erik och Adam tända ljus och Digestive kex med chokladöverdrag som har blivit en liten tradition här hemma från när Adam var liten. Men så klev jag också upp till ett dukat frukostbord med massa mums, det är härligt att få bli lite uppvaktad.
Fredagen var en Fyy dag den skrev jag ju om,vi var bara hemma gjorde nada.
Lördag dumpade vi av kidsen hos mamma och pappa och så hade Erik bokat bio biljetter till American Pie Reunion som vi var och kollade på. Den var skit kul och så var det typ 20 pers i bio salongen så det var super nice att kolla kul film och slippa sitta och trängas med någon svett leffe och hans polare. Åkte och handlade några saker som vi saknar till twinsen som lakan, örngott och nappflaskor. Sedan var vuxentiden slut. Åkte hem till Mamma och pappa som bjöd på påskmiddag. Även syrran och Tor, Jari, Kajsa och Loi var där, men Emmi saknades då hon var i Dalarna med mormor och morfar.
Loke och Adam gick som vanligt en påsk skattjakt efter sina påskägg och påskpressenter detta har också blivit en tradition som fått hänga med från när Adam var liten.
Söndag var vi bara och storhandlade
Och igår Måndag var vi på Årstagolfen så Adam skulle få skjuta ett par hinkar med bollar och få göra av med lite energi. Det blev totalt 250 bollar och 5 hinkar som han fick iväg på 1,5tim. Vi andra d.v.s jag ,Erik tog en varsin kopp kaffe och Loke passade på att klättra,busa och dra en glass, korv och en dricka i den härliga solen. Emma och Sebastian kom förbi på eftermiddagen och lekte och åt middag. Och så fick jag klippa håret på Loke också, skönt att ha det avklarat innan killarna kommer.
Men vi har haft en lugn påsk, inte för att jag kan med massa rajtan tajtan heller.
Bye for now :)
Publicerad 2012-04-06 19:04:17 i Allmänt,
Bajs väder, ont i bäcken fogarna och väldigt gravid 32+3 ( I vecka 30 är man som en fullgången vanlig graviditet när man väntar tvillingar), magen känns enorm och ytterligare på detta ett förjävligt humör, över energiska bran och en "karl" jag säger inte mer.
Men det är väl i dessa tider alla häxor är på besök och även min inre häxa.
Låt mig presentera
mig själv idag.
Publicerad 2012-04-06 09:12:13 i Allmänt,
Publicerad 2012-04-05 15:13:49 i Allmänt,
Har idag varit på sista besöket på fostermedicin vi träffade Marius då Sverker är på semester. Men allt såg fortsatt bra ut. Och hjärtat på Zeke såg så pass bra ut att han förväxlade barnen. Så vi får hoppas att det blir ännu bättre tills att killarna kommer om 1 vecka och 5 dagar.
Det vi gjorde idag var att kolla flödena i navelsträngarna Zeke pi 0,93 och Ymer pi 0,85 vilket var bra.
Sedan kollade vi framförallt Zekes hjärta och flödet i duktus och i pulmutärartären eller vad den heter lungartären heter den med ett annat namn och aortan men allt verkar vara ok. Vi håller alla fingrar och tår korsade för att allt får fortsätta vara bra. Alla Ymers värden är topp.
Trodde dock att vi skulle på ett sista besök nästa vecka men det behövdes inte så nästa besök på HS blir inskrivningen d 16/4 och sedan dagen efter är dt dags för snitt.
Publicerad 2012-04-04 18:47:59 i Allmänt,
Det blev en Mountain Buggy Urban Jungle Duo då min kompis har samma vagn och hon gillar den. Vi hade tänkt beställa vagnen från Amazon.com USA men när vi lägger betällningen går det inte att skicka till Sverige. Men Erik sitter samma kväll och kollar Blocket och hittar denna vagn modell 2011 som är inköpt maj 2011 och använd väldigt lite. Jag är skit skeptisk mot att handla från blocket för mycket känns väldigt skabbigt och speciellt när det är saker som mina barn ska använda. Men jag bestämmer mig för att ändå kontakta säljaren, för vagnen ser väldigt ny och fräsch ut. Så vi åkte och kollade på vagnen och den är verkligen knappt använd så JAG som aldrig trodde att jag skulle köpa vagn från blocket har just nu gjort det. Och inte nog med det så köper vi även tvillingliggdelen på blocket av en tjej som haft den till sina tvillingar i ca 6mån även denna så sparsamt använd och jätte fin, det på riktigt skulle känts puckat att ha köpt det sprojlans för typ 2600kr.
Totalt betalade vi 6750kr för
Vagn med sittdelar, regnskydd, solskydd 6000kr (ord.ca 10,600kr)
Liggdel och regnskydd +ammningskudde tvilling 750kr (ord.ca. 2600+ 900kr)
och totalt tjänade vi typ 6000-7000 kr på detta.
Publicerad 2012-04-04 14:07:31 i Allmänt,
Japp då är det förhoppningsvis näst sista gången vi ska till fostermedicin på HS och träffa Sverker eller om det var Maurius vi ska träffa denna gången. Jag är lika nervös inför varje gång, och man känner efter lite extra om hur allt känns, typ rör sig killarna. Och jag tycker att det inför varje besök känns som att dom inte rör sig lika mycket som dagarna precis efter undersökningen. Tror dock att det är hjärnspöken, men hoppas att allt är bra och jag kommer förmodligen somvanligt inte kunna sova i natt
.
Lägger in en bild på tvillingmagen
Publicerad 2012-04-04 11:13:10 i Allmänt,
Respriatorn tas ur och Erik börjar andas själv, och det är så skönt. Men efter att SSK är klara med allt vad dom ska gör så får vi en stund själva med honom. Trots att han är har vaknat så är han inte så "vaken" att han verkligen förstår att vi är där. Hej älskling! Erik, Erik älskling jag är här! vill bara tala om för honom att vi finns där så han inte känner sig ensam. Ibland får vi kontakt och han orkar öppna ögonen en pytte stund Han är fortfarande stressad över den höga påfrestningen i kroppen av att ha opererats två gånger på en vecka och p.g.a blodförgiftningen. Han sover stora delar av denna dag och vi växlar mellan att vara i anhörig rummet och att sitta hos Erik.
Om man någon gång har suttit i ett rum med så mycket monitorer och apparater så vet man att det plingar och låter och en jäkla massa. Detta var så stressande i alla fall för mig. Vad är det nu? varför är det så? är allt ok? varför blev det noll där på monitorn? fyyy det var så vidrigt.
Andra dagen efter att Erik vaknat så kommer jag in till avd så säger en ny SSK att han har frågat efter någon Carita, vem är det? Men det är ju jag, och tårarna kommer. Jag sätter mig vid hans sida och säger hej älskning jag är här nu. Och till min förvåning så vaknar Erik till och väser heeej, han är väldigt hes eftersom han haft slangen från respiratorn i halsen. Men han hör mig och aparaten som mäter pulsen plingar och indikerar på att pulsen ökar det är dock ok. Erik blir lite ledsen och det rinner tårat från hans kind som jag torkar bort samtidigt som jag försöker lugna honom. Men det känns som Erik är påväg tillbaka. Han har också p.g.a blodförgiftningen samlat på sig massor av vätska i vävnaden och han är väldigt vätskefylld främst om sina ben och hans genitala delar är enorma.
Destomer dagen lider vaknar Erik till mer och han vill ha öl. Det är svårt att höra vad han säger och han blir ofta väldigt upprörd i sitt töcken. Han säger till mig vid ett tillfälle att han vill ha Sushi och nigiri men jag förstår honom inte direkt eftersom han fortfarande är hes och han pratar lite nasalt då han har en v-sond eller en slang i näsan. Men tillslut så hajar jag, men måste tyvär säga att han inte får äta ännu. Han är jätte arg och vi låter honom vila.
Dagen efter sitter Erik upp korta stunder och är vaken och vi kan prata lite vanligt men han är inte riktigt kontakt bar. Det känns som han är sur eller arg och jag känner mig ivägen och blir sårad och ledsen men säger att om det är något så sitter jag ute i anhörigrummet om han vill mig något.
Erik är jäkligt envis och har han bestämt sig så har han, under natten har han långa stunder suttit upp i stolen brevid sin säng för att börja mobilisera sig. Och man förflyttar honom till en annan intensivvårdsavdelning. Under dessa dagar går det i princip inte att få kontakt med Erik och det är som han också vill bli lämnad ifred. Han sitter i sin stol och böjer och sträcker på benen för att bli kvitt vätskan som samlats.
Dagarna går Erik får nu komma till avd 67 och det är en vanlig avdelning. Han är konstant kopplad till olika vätskedropp och han är enormt törstig. Och detta beror på att man har tagit bort en bra bit tunntarm och att flödena ut i stomin är stora. All mat han äter passerar tarmsystenet fort och hamnar snart i stomin. Allt flyter på mer eller mindre bra. Tarmen som är uppdragen till magen på Erik och den som är kopplad till bakdelen på Erik estämmer sg för att ruttna och stanken är fruktansvärd. Men detta var tack och lov ingen fara då den inte fortsatte att ruttna inåt.
Under denna tid som Erik är sjuk går han ner ca 40kg totalt. Erik får efter ca 1 mån på sjukhus komma hem men vi har hemsjukvård som kommer 2 gånger om dagen och byter dropp och annat och såhär ska vi komma att leva i ca 8mån. Erik är mer eller mindre bunden till hemmet eftersom han behöver sitt vätskedropp då flödena i stomin fortfarande är enorma. Man har även opererat in en portacath strax brevid axeln för att man på så sätt klarar stora mängder med dropp. Men vi får en lite paus i vardagen och vi kan ibland åka iväg tillsammans för att handla korta stunder eller ta en tur runt på gården, men Erik är svag.
Kommer inte exakt ihåg när men Erik vill att jag en kväll ska massera hans rygg för han har ont i ryggen och självklart gör jag det. Men denna smärta blir värre och värre för var dag som går. Och till slut får hemsjukvården komma till oss på en natt för att ge Erik smärtlindring. Jag hör hur jobbigt det är för honom och hur ont han har han gråter, gnyr och pustar. Och vi åker åter igen in akut och tror att det är något fel på magen igen, och man undersöker honom och hittar ingenting och vi åker hem och så går det inte att vata hemma för han har så ont och hemsjukvåden avsäger sig att ge Erik smärtstillande. Så det blir åter akuten. Och Erik trycker i sig alla möjliga smärtstillande som han har hemmifrån och det är helt utanför det som ordinerats av läkaren men han har verkligen ont. På akuten är han så otrevlig att jag faktiskt väljer att gå och lämna honom med sin pappa för bägaren rann över för mig och jag blev sårad av hans skrik.
Erik röntgas och det visar sig att han har fått något som heter spondylit och det är en bakterie som via blodet tar sig in och skapar inflamation i ryggen kotor och gör tydligen fruktansvärt ont. Erik är tillbaka på SÖS och han får antibiotika och man försöker hitta sätt att smärtlindra honom i ca 3 veckor Erik föreslår hela tiden något antiinflamatoriskt men narkosläkaren testar massa andra men inte antiinflamatoriskt. Jag får vara där och hjälpa Erik med det mesta som att Duscha för han kan inte röra sig själv. Erik ber sin pappa köpa m,ed sig voltaren tablöetter och salva från apoteket en dag och vips så försvinner smärtan nästan helt och Erik kan röra sig. Så då kan han äntligen få hjälp med medicinering och vi får komma hem igen.
Trots att vi har det jävligt jobbigt så flyter tiden på och vi skaffar oss en vardag med hemsjukvård och Eriks sjukdom och allt vad det innebär. Och vi inväntar datumet för Nedläggningen och ihopkopplandet av tarmarna igen som är satt till Februari 2008.
Februari kommer och dagen är här för operation och därmed oron igen för tänk om det händer samma sak igen. Och är Erik star nog att klara av samma procedur igen???? Vi får snabbt pussas adjö och jag och Erik gråter och vi blir skit förbannade på Erik pappa som helt okänsligt frågar oss vad vi gråter för. För vi båda tänker att tänk om det är sista gången vi ses och aldrig kan bilda den familj vi vill med varandra och göra allt det vi hade tänkt att hinna med att göra. Men vad har vi för val operationen måste genomföras.
Så återigen sitter vi utanför avd 67 i 5-6 tim innan vi får höra att op är färdig och att vi är välkomna till post op. Vi ringer på klockan och blir mottagna av en SSK, men denna gång är allt annorlunda. Vi går in en lite bit och i första sängen man ser halv sitter Erik HELT VAKEN!!! och ger oss tummen upp och jag går fram till honom och vet ÄNTLIGEN att nu blir det bra.
Erik blir ganska snabbt pigg och men behöver några veckor på sig för att hitta sitt jävlar anamma. Och börja sin återhämtning tillbaka från allt. Han kan dricka och äta som vanligt och krafterna tar sig sakta men säkert tillbaka och Erik börjar bli sig själv igen. På ca 2 mån har han gått upp 20kg och han börjar smått träna hemma och fram till sommaren 2008 är han i princip tillbaka som sitt vanliga jag. Det var en jobbig tid för alla inblandade och Adam vad hände med honom? Tack och lov så har man mamma och pappa som hjälpte till massor specielt under sjukhustiden.
Men denna upplevelse har gjort att jag och Erik är super starka tillsammans och att små bagateller i förhållandet inte känns så viktiga att tjafsa längre tider om. Men visst har vi också våra duster och det ska man ha för det berikar ju även förhållandet på sitt sätt.
Men till min fina Erik, jag älskar dig och jag är så glad att jag idag har dig vid min sida.
Publicerad 2012-04-03 14:41:01 i Allmänt,
2 juni 2012 har vi hängt ihop i 9år och tiden har gått så himla fort, men tiden går fort när man har kul säges det ju.
Men jag ska inte säga att vi bara haft kul vi har haft det jäkligt jobbigt också. Inte i den mån att vi har haft det jobbigt och att vi inte kan samarbeta i vår relation och velat separera, absolut inte. För vi kompleterar varandra vekligen bra och det menar jag verkligen. Vi har super lätta att prata med varandra och tillåter varandra att ventilera det man irriterar sig på och tycker att det är ok. Sedan pratar vi ut om det och ser till att vi verkligen förstår vad den andra menat och irriterat sig på och så är problemet löst. Men också för att vi gått igenom en tuff perion tillsamman i livet och att vi ser förbi saker som bagateller då vi vet vad svårigheter innebär.
2007 vi hade precis köpt våran nya lägenhet och allt känndes så himla skönt. Adam hade fått ett eget rum och vi flyttade in i en fantastisk förening med super trevliga grannar. Erik hade också ganska nyligen börjat arbeta på en ny rörfirma. När han en dag kliver upp och säger att han har ont i magen. Visst han ser kanske lite besvärad ut och jag svarar honom ganska snabbt och möjligen lite otrevligt att.
- Det går över (för killar kan ibland gnälla för ingenting)
Men Erik brukar i ju försig inte vara en sådan typ men men. Han drar till jobbet men ringer till mig senare och säger att han har åkt hem för att värken i magen inte har släppt. Jag kommer hem från jobbet o, mech ser att rik är besvärad. Mamma och Pappa har hämtat Adam på dagis, och Vi kör tillsammans till sjukhuset. Och vi får träffa en AT- läkare som typ vill skicka hem oss. Men vi håler oss envist kvar och säger att Erik vill bli undersökt. Han får dricka kontrastvätska för att det visar i röntgen svaren om det finns ev. stopp i tarmen. Erik får komma till en avd. och jag åker hem till Adam
Dagen efter har vi svar från röntgen och Erik har förlyttats till en annan avd. Det visar sig att det är ett knyck på tunntarmen och att födan inte riktigt kan passera som skapar detta onda i magen men Erik ordineras dricka mer kontrast för detta kan ibland göra så att det blir fri passage igen, och tarmen vecklar ut sig. Han känner sig bättre och får åka hem efter några dagar.
Men det går inte mer än någon dag så är det onda tillbaka igen och Erik stannar hemma från jobbet och ringer till mig på jobbet och säger att han måste åka in igen. Så när jag kommer hem sjutsar min kompis Camilla oss till SÖS.
Erik läggs in med magont och vi får vänta jätte länge på att träffa läkare och vi har väntat i flera timmar, nu har Eriks så ont att jag har på riktigt börjat förstå att det är något allvarligt. Någon läkare ordinerar att han ska dricka kontrastvätska. Det är för att man åter igen ska se om det finns något stopp i tarmen.
Erik skriker efter smärtstillande och han har börjat må illa och har från sängliggande tagit sig till toaletten för att kräkas flra gånger. Efterson det inte händer så mycket så börjar Eriks humör också bli riktigt bad!!!! Han säger åt mig att hämta en läkare som kan ge honom mer morfin. För sköterskerna säger hela tiden åt honom att man inte kan ge mer för han har redan fått max dos. Jag får tag i en ung kvinnlig läkare och förklarar läget och hon följer med till britsen i korridoren på Akuten där Erik ligger. Hon pratar med Erik och Erik förklarar att han har Ulcerös colit och att han typ 4 år tidigare opererat bort tjocktarmen p.g.a cellförändringar i nästan hela tarmen och han berättar om hur han fått ont i magen, vad han har ätit o.s.v. Då hon säger ok! en sak har jag lärt mig och det är att lyssna på pasienter med sådanna typer sjukdomar för dom vet vad dom snackar om när det gäller smärta och vips pumpas han med ännu mer morfin och smärtan lättar och han skrivs in på en avd omgående. Klockan är ca.24,00 och det är ca.6- 7 timmar sedan vi skrevs in på akuten. Vi har fåttkomma upp på avdelningen som känns kuslig med sin dova nattbelysning och man hör en gammal dams förvirrade svaga rop ifrån något rum. Jag får där säga hejdå till Erik och det känns fruktansvärt att gå därifrån.
Erik blir inte bättre och nu visar det sig att han har fått tarmvred och att han måste opereras och det ganska omgående. Erik har opererats och jag kommer efter jobbet till sjukhuset där även Eriks pappa är och har varit sedan morgonen. Han lämnar oss i fred och jag och Erik pratar lite om hur han känner sig och om det onda släppt. Det Erik säger är att någonting är fel. Nej,nej ,nej det är det inte du har bara ont efter operationen säger jag.
Jag har opererats förut säger erik och det kändes inte så här. Sjuksköterserna tar prover på Erik som man gör på alla patienter och dom ser att han har ett ganska högt CRP (snabbsänka) något som snabbt ger svar på om man har en infektion i kroppen och eftersom Erik också har feber. Man säger att han precis har opererats och att det kan bero på det och att man satt in antibiotika för att motverka infektioner efter operation som man alltid gör. Sjuksköterskorna vill att han ska komma upp och gå för att få igån magen efter operationen och för att gå på toaletten och tömma tarmen. Erik har tappert försökt men det kommer nästan ingenting.
Dagarna går och Erik börjar må allt sämre han vill knappt prata när jag kommer dit och han är ledsen och säger att något är fel, CRP stiger och med den även febern. Och jag frågar sjuksköteskan som ser efter Erik om vad dom tror är fel och dom tror att han har fått lunginflamation och att det kan vara förklaringen till CRP:t. Jag får upp Erik ur sängen för att promenera i korridoren och han mår verkligen skit. Han har inte kunnat gå på toaletten och tömt tarmen och knappt ätit sedan operationen och han känner sig spänd om magen.
Natten mot den fjärde dagen har Erik under natten spytt ner hela golvet brevid sin säng, och man har satt in en V-sond i näsan som ska suga upp maginnehållet för att det inte ska hända igen. Och han är i ett så himla dåligt skick och man börjar märka av oron bland sjuksköterskorna och läkarna har efter ronden möte om Eriks tillstånd. Och jag är så orolig.
Den femte dagen opereras Erik akut igen och man öppnar upp buken och finner ett hål i tarmen. Vilket betyder att det under nästan 5 dagar läckt ut avföring i bukhålan på Erik och han har drabbats av en kraftig blodförgiftning. Jag och Eriks pappa sitter i flera timmar och väntar utanför avd 67 på att operationen ska bli färdig och det går säkert 5-6 timmar innan sjuksköterskan kommer och talar om för oss att operationen är klar och att vi är välkomna ner till en postoperativ intensiv vårds avdelning.
Jag och Eriks pappa kommer dit och vi ringer på dörren och blir mottagna av en sjuksköterska som berättar för oss att Erik är väldigt sjuk han är nedsövd och kopplad till en respirator, syrgas och massor av andra maskiner för att hjälpa honom. Jag känner att jag bara måste komma in och se honom NU!!!!
Där i avd mest övervakade rum ligger min fina Erik med allt som sjuksköterskan talat om att han ska ha, men trots att Erik är en stor karl så ser man knappt honom genom alla slangar. Vi får gå fram till honom och jag gråter för det går inte på något sätt att beskriva hur det är att se sin älskade ligga där kopplad till så mycket medicinska maskiner. Jag håller hans ena hand och klappar lätt en del av hans kind som inte är täckt av syrgasasken och Eriks pappa står på andra sidan av sängen och även han gråter.
Från magont till det här, VAD FAN HÄNDER!!!
Sjuksköterskan informerar oss om vad som hänt att Erik drabbats av en allvarlig blodförgiftning och att hans kropp nu är så pass sjuk att han måste försöka återhämta sig men att man inte vet utgången då många organ i kroppen ska hålla för denna påfrestning. Men att han är stabil och ung.Kirurgerna har även fått operera bort ca30 cm tunntarm på honom och för att samma sak inte ska ske igen så han man kopplat upp tunntarmen till två stomier på magen. Ena där allt han äter ska hamna i och den ena som är ihop kopplat med den bakredelen. Men kommer han att överleva? Det kan ingen svara på utan man måste vänta och se, men han är ung och stark är det dom svarar oss med.
Vi får stanna kvar på anhörig rum till avd. så vi kan komma in och besöka Erik när vi vill. Där finns tillgång ett sovrum och angränsande ytterligare ett annat rum ett fikarum med Tv, kyl och frys.
Eriks pappa tar sovrummet och jag känner att jag kan inte sova så jag drar med mig en madrass från sovrummet till fikarummet. Min bror kommer och sover med mig den första natten och tar med sig några filmer för att jag ska kunna stänga av vad som sker en stund. Även han får gå in och hälsa på Erik en snabbis men att visa känslor är inte min famils starka sida. Han mullrar bara fram typ -Tjenare Erik. Vi pratar inte så mycket mer om det sedan, om hur han känner. Syrran hälsar på nästkommande dag och även Eriks syster det är Lördag och andra dagen som Erik ligger nersövd. Tankar som far omkring i huvudet, men vi som skulle ha barn ihop och leva resten av vårt liv tillsammans, ska det ta slut här?
Jag har aldrig kännt mig så ensam. Visst Eriks pappa var där hela tiden också men vi kände ju inte varandra så bra, för att man skulle gråta ut i hans famn. Och mest förvånad är jag av hur alla som man trodde var en vänner drog sig undan eller stoppade huvudet i sanden. Och INGA av Eriks vänner brydde sig om att komma till sjukhuset. Utan det var dom man inte förväntad sig skulle höra av sig som fanns där. Åsa och Georgios jag är för alltid tackasam för era telefonsamtal till mig och er omtanke vid denna tid. Så jag kan säga att våran bekantskaps krets är liten och vännerna få och att vi idag är väldigt vaksamma mot vilka vi släpper in i våra liv.
Lördagen sover jag över hos min syster, men på söndag är jag tillbaka på sjukhuset väldigt tidigt på morgonen för att lösa av Eriks pappa. Men han vill inte åka hem så jag säger att jag bara snabbt ska gå ner till pressbyrån för att handla lite fukost och när jag kommer tillbaka är det massor av människor runt omkring Erik och i Eriks rum. En SSK tar tag i mig och berättar vad som händer, och det är att man under natten har sänkt droppet med sömnmedel för att Erik sakta ska få testa att börja komma till baka och att han nu börjat vakna så pass att han inte ville ha respiratorn kvar och att man nu kopplar honom ur den. Pust!! För det jag tänkte var att nu dör han. MEN HAN VAKNAR!!!
Publicerad 2012-04-02 12:34:37 i Allmänt,
Ett besked att vänta tvillingar var ju omtumlande, med sedan inser man hur lyckligt lottade vi är som får två små underverk på en och samma gång.
Min mamma är tvåäggstvilling, så vi visst ju att tvillingar ligger i släkten men att det skulle bli jag som skulle få tvilligar trodde jag aldrig, snarare trodde jag att det skulle bli syrran som skulle få två. För det händer inte mig
utan någon annan, det är väl så man tänker.
Men här är vi på UL och får veta att vi ska ha två. Åker genast chockad hem och börjar googla om tvillingar och enäggstvillingar som barnmorskan tror att det är då hon ser en tunn skiljevägg mellan barnen. Och vi bokas in till Huddingasjukhus HS i v16 för en träff med en enäggstvillingexpert Sverker Ek på fostermedicin.
Första mötet var allting normalt och Sverker bekräftade att det var enäggstvillingar och att det var två små killar vi skulle få.
V18 allting fortfarande om men om man läser anteckningar i ultraljudssvaret har Sverker skrivit. Således inga teckan på TTS, men kanske har han börjar anan något. Men det ena barnet är lite tillväxthämat s.k (sIUGR). Och vi börjar bli lite oroliga och inställda på att denna graviditet kommer att bli lite mer komplicerad än mina två andra graviditeter.
V20 Känner mig lite orolig när vi ska träffa Sverker vet inte riktigt varför men magen har känts lite konstig, spänd och jag har kännt mig annorlunda. Och vi får det genast bekräftat att jo, det här har utveklats till TTS. Hela jävla världen bara rasar för oss. Och frågorna hopar sig i huvudet och eftersom man har läst om tvillingar så har man ju även läst om att TTS är den allvarligaste komplikation som tillstöta vid enäggstvillingsgravidiotet. 25% får enäggstvillingar i Sverige och ca. 10-15% av dessa drabbas av denna ovanliga komplikation, och visst fan ska det vara vi.
LITE KORT, VAD ÄR TTS?:
Hos enäggstvillingar kan det uppstå en ovanlig komplikation som kallas tvillingtransfusion. Vid tvillingtransfusion minskar blodtillförseln till den ena tvillingen medan den andra får mer blod. Det kan vara livshotande för båda. Mamman kan då märka att magen växer till kraftigt eftersom fostervattnet ökar. Händer detta måste du snarast söka specialistvård.
Hur det visar sig på UL undersökningen är att det ena barnet foster 1 har en ökad fostervattenmängd och blir s.k recipient eller mottagare av blod, och foster 2 får minskad fostervattenmängd och blir en s.k donator. Och varför foster 1 får mera fostervatten är för att den försöker kompensera överfloder av blod genom att kissa. Och foster 2 "sparar" på vätskan för att njurar och annat inte ska ta skada.
Vi får genast tid för en operation någon dag senare som ska bryta denna transfusion mellan killarna. För genomför man inte denna OP så är sannolikheten att killarna klarar livet likamed noll. Om jag nu inte har helt fel så kategoriserar man graden av TTS på en skala mellan 1-3 och där 3 är värsta och där var vi och det man då kan göra för att rädda graviditeten och killarna det enda valet. Av 75% av operationerna kan man rädda båda eller en av tvillingarna.
Man var som ett blankt papper efter detta möte. Jag kunde inte gråta när vi satt där eller när jag låg på britsen och Sverker gjorde UL och vi fick beskedet. Men så fort vi satte oss i bilen in parkeringshuset och skulle åka hem så släppte allt. Och kan faktiskt såga att få gånger har jag gråtit så som jag gjorde då, faaaaan kännslan var så fruktansvärd så den inte kan jämföras med något annat. Det är mina barn det handlar om och nu kanske jag aldrig får mina efterlängtade små killar.
Samma dag hade vi sedan ganska länge bokat in oss på tvillingklubbens info träff, och jag kände att jag egentligen inte orkade åka dit men det kändes ändå viktigt att gå på info träffen. Så jag och Erik bestämde oss för att gå dit och lyssna. Men vi tyckte att hela tvillingklubbens info gick ut på de bra delarna om graviditeten och man la inget fokus på riskerna. Och att det var HELT NORMALT att tvillingar föds allt från v25 och härifrån ska man vara beredd. Men att allt går bra. JÄVLA PISS INFO säger jag bara. För hur många av barnen i v 25 får inte men för livet? somliga mer eller mindre. Vi delade med oss av det besked vi fått under dagen och fick även kontakt med andra som också hade fått beskedet TTS. I pausen ifrågasatte jag hon som höll i infomötet om hennes erfarenhet av föräldrar som hon tidigare träffat och hur deras barn hade klarat sig. Hon påstod att ALLA tvillingarföräldrar som hon träffat hade fått sina båda tvillingar. BULL SHIT!!!
Ena av föräldrarparen förlorade båda sina tjejer i v29. Men visst väntar man tvåäggstvillingar som inte är lika risky så kanske denna kurs är mer anpassad för denna typ av graviditeter.
OK det behövs väl ingen vidare förklaring till att jag inte är ett fan av tvillingklubben, jag tycker att denna kvinna inte gör det med hjärtat utan bara för stålar, allt handlade enbart om försäljning vilket jag tycker är SÅÅÅÅÅÅÅÅ SUGIT. Tvillingklubben är mest bara skit. Så då har jag sagt det.
V21 17/1-2012 op Sverker gör UL på morgonen och ritar ut vart man genom ett litet hål ska gå in för att kapa förbindelserna i moderkakan mellan barnen. Man kapar 4 stycken blodkärl eller förbinelser mellan barnen. Jag blir kvar två nätter på sjukhuset och Sverker gör UL varje dag för att se hur killarna klarar sig och han känner sig nöjd med operationen. Magen börjar också kännas aningen mjukare och inte spänd somm ett trumskinn. Och båda killarnas värden och fostervatten mängd börjar normaliseras vilket tyder på att man nu för tillfället lyckats häva transfutionen.
Från v 20 går vi på kontroll hos Sverker varje vecka. Fostret som är recipient har p.g.a TTS fått ansträngt hjärta, men detta brukar återhämta sig efter op eller när barnet är fött.
Vi bestämmer även här för att redan namnge våra småttingar för att det känns viktigt. Om vi får behålla våra små killar båda eller bara ena eller ingen av dom så fick dom namn. Och att det för mig och erik och för Adam och Loke fick bli egna små individer och att man trots allt kunde nämna dom vid namn och inte bara som tvillingarna eller småbrorsorna. Så efter lite dividerande blev det Zeke och Ymer dessa två får heta. Vi spinner vidare på våra lite mer fornnordiskt klingande namn.
Nästa Komplikation kommer i v 24. Jag är på MVC hos Lisa och jag tyckar att jag känt mig lite spänd om magen men kan inte riktigt jämföra det med samma känsla som vid TTS. Så vi frågar om vi inte kan få gå på ett UL samma dag hos ultraljudsbanmoskorna. Och Lisa ringer och vi är välkomna om en timme.
PÅ UL ser denna barnmorska att fostret som är recipient har fått (Asites)vätska i buken vilket tyder på att tillståndet försämrats för denna lille man. Hon informerar Sverker, och vi ska till Sverker dagen efter på vanlig undersökning. Vi kommer hen och strax ringer telefonen och det är Sverker som frågar om vi kan infinna oss på KS kl 1500 för en extra kontroll eftersom att läget blivit mer kritiskt för kíllarna. Och det blir tal om förlossning. Förvirringen är total. 24+2 och från ingenstans så står jag här way to early och packar väska för kanske måste våra små killar förlösas.
Vi kommer till KS och fostermedicin där och får träffa en kardiolog eller barnhjärtläkare och en fostermedicinare eller vad de kallas. Och det ser inte så ljust ut. Kommer våran lille man med det sjula hjärtat nu överlever han med största sannolikhet inte då påfrestningarna på hjärtat skulle vara allt för stora och den andre lille man skulle kanske klara sig men då skulle ev komplikationer av att vara så tidigt födda vara stora. Nu tillhör vi KS istället för HS efterson det är KS som klarar av så pass tidigt födda barn.
V25 får vi komma tillbaka till KS bara 4 dagar efter det senaste mötet/undersökningen för att kolla av läger. På 4 dagar har vätska (Asites) försnunnit eller minskat så det knappt är synligt och läkaren som kollar är lite förvånad och våran undersökning blir rätt trevlig och han skriver ut 3D bilder på barnen. Och vi fattar inte riktigt vad detta betyder egentligen. Men när vi är klasra med undersökningen så får jag en kortison spruta för att öka på lungmognaden hos barnen och man börjar förbereda för att de ska komma. Får dagen efter komma tillbaka för att få min andra och sista kortisonspruta.
På fredagen samma vecka träffar vi kardiologen och läkaren och all vätska är borta finns nada kvar. Men det ansträngda hjärtat kavrstår.
Följande v26 får vi träffa neonatolog läkaren på KS som informerar oss lite om hur man tar hand om så små barn, men vi får egentligen inte ut så mycket av mötet och inte direkt svar på våra frågor heller. Men så ringer Sverker och talat om att vi ska ses på fre och att eftersom det är v26 så tillhör vi HS igen och att de även på Hs klarar att ta hand om barn som är födda i v26. Vi känner oss lite som boskap som kastar mellan sjukhusen. Men nu är vu tillbaka på det som tidigare var "hemmaplan" och det känns ok men vi talar om för Sverker att vi ej vill bli förflyttade igen.
Vi träffar nu Sverker varje vecka och kardiologen varannan vecka för att kolla tillståndet på killarna.
Veckorna går och läger är oförändrat kanske till och med lite lite förbättrat. Men kardiologen som by the way heter Sven-erik Suneson tror att hjärtat kommer att återhämta sig någon vecka efter att Zeke som lille man heter är född. Ymer har hela tiden hållt sin att värden kanon bra. Båda ligger och över på andningsrörelser vilket tydligen är ett gott tecken då sjuka barn inte lägger ner egergi på det då energin går åt annat.
Ok, här står vi idag och so Sverker sa när vi träffades i v30 att han är imponerad av dessa två grabbar. Läkarna trodde aldrig att vår graviditet skulle komma såhär lång som vi kommit. Och tänk nu har vi till och med tid för kejsarsnitt.
V31 killarna håller båda sina värden och vi träffade Kardiologen Sven-erik för sista gången. Allt annat var också utan anmärkning.
31+2 beräknas killarna väga 1389g och 1400 g vardera och de ligger på -23,5 och 24,6% förväntad vikt är 1842g men båda följer sin viktkurva och tvillingar är ju mindre överlag. Men jag hoppas de tjockar på sig till närmare 1800g till födseln.
Nästa kontroll är v 32+2
Publicerad 2012-04-02 10:23:14 i Allmänt,
Har nu på morgonen varit på Spec.mvc på HS kl.8.45. Träffade en läkare Karin idag som informerade lite om hur snittet kommer att gå till och hur och vilka som kommer att hjälpa till att vårda våra barn när de är födda.
Erik hade tänkt att filma förlossningen men vi får väl se hur det blir med den saken. Tror att han kommer att ha för mycket att tänka på för att i överhuvudtaget kunna fokusera på att filma.
För det första ligger jag på operationsbordet som läkaren snittar och upp. Och så kommer ett barn och sedan ett till och där suger någon med slang upp slem och vätska ur näsa och mun på ett barn och här kommer nästa barn och samma procedur. Kanske behöver de mer akut vård? ja vem fasen vet. Tror att det blir svårt att hitta vad man ska sätta fokus på.
Men vi får se kanske får vi någon film här så småning om på något i alla fall.
Publicerad 2012-03-31 10:35:39 i Allmänt,
Igår var jag sista gången hos MVC Lisa och mätte magen kolla blodtryck och socker. Allt var kanon bra Thank god!!
Jag får vara tacksam för att min kropp i alla fall tills nu har skött sig bra. Jag menar att jag inte fått havandeskapsförgiftning på allt som hänt med bebisarna.
Vi prarade lite om hur vi förberett oss här hemma och om vilketpreventivmedel jag tänkt använda efter att killarna kommit. Och shit börjar inse att det är väldigt nära nu, bara 2 veckor och 4 dagar kvar till snittet. Men det känns så konstigt att jag inte riktigt fattat att dom är här snart. Och mycket hänger det nog ihop med att vi från v12 då vi fick reda på att vi väntade tvillingar och från första undersökningen v16 hos Sverker fick veta att detta var en då "lite" mer komplicerad graviditet. För att det var enäggstvilingar och för att den ena tvillingen var lite tillväxthämmad för att hans navelsträng fäste längre ut på moderkakak och han inte kunde tllgodo se sig med lika mycker av kakan som sin lite större bror. Så från v 16 har vi levt i våran egna bubbla med besök hos Sverker varje vecka.
Men i alla fall, jag kommer att välja och sätta in en kopparspiral 3 mån efter förlossningen eftersom jag inte gillar hormonella preventivmedel. Och om vi skulle vilja ha flera barn så kan jag bara ta ut den och vi skulle vara ready to go!
Men nu är det Lördag och Adam har dragit iväg och lekt med en grann kompis. Han ska senare på kalas hos en klasskompis som heter Erika.
Resten av oss ska bara ner och handla lite lördagsgodis och köpa det som saknas för att göra äppelpaj.
trevlig lördag!
Publicerad 2012-03-30 10:28:43 i Allmänt,
I måndags fick vi veta att d 17/4 ska vi bli föräldrar med ett brev på posten från HS. Här står vi och har bara fått upp spjäll sängen. Så idag ska vi åka och köpa vagn. Det blir en Mountain Byggy urban jungel duo brun sittdel och svart dubbel liggdel till killarna.
Men vi saknar ju i princip allt, och har inte kanske heller velat förbereda oss för mycket heller om något skulle gått fel. Men nu känns allt lite bättre och men drygt två veckor kvar till förlossning så måste man fasen förbereda sig.
Igår var vi på vårat besök på fostermedicin på HS hos Sverker Ek som just igår var bortrest men vi fick träffa Maurius och så våran kardiolog Sven-erik Sunneson och Zekes hjärta såg ut som det gjort tidigare kanske lite bätter men Sven-erik tror att hjärtat ska återhämta sig inom några veckor efter att killarna kommit ut ur maggen. Men det börjar kännas riktigt nervöst och alla tänk OM tankar kommer. Tänk om hhärtat inte klarar av att fungera som det ska, tänk om TTS gjort att belastningen på hjärtat ändå blivit för stort, tänk om inte Ymer får träffa sin bror, tänk om Ymer inte klarar sig för att...
Men Killarna är beräknade att komma från första början i v 32-34 så vi har i alla fall nått vårat mål snart och beräkna förlossning är prick v34 och dit ska vi fasen ta oss efter att vi och killarna tagit oss igenom. Då är ju lungmognaden också beräkand att vara mogen. Och eftersom jag i v 24 redan fick kortison för lungmognad så borde lungorna vara redo.
Massor av tankar men snart får vi se våra små prinsar
Publicerad 2012-03-19 10:34:33 i Allmänt,
Här tänkte jag skriva om mitt och min familjs liv och om min graviditet med tvillingarna, för att själv kunna gå tillbaka och minnas the good and the bad times.
Varför jag startar bloggen också är för at kunna dela med mig av mina erfarenheter nu om tvillinggraviditet och att vänta enäggstvillingar. Och hur det är att ha barn från tidigare relation och leva med en man som har ulcerös colit och hans om hans sjukdomstid som nästan kostade honom livet och våran framtid tillsammans.
22 september gjorde jag ett graviditets test. Positivt!!!!! My god vad lycklig jag blev. Köper ett RFSU test på Hemköp kommer hem hinner knappt innanför dörren innan jag redan har byxorna nere vid knävecken och typ redan börjat pissat på stickan. Snällt laggt den på en plan yta för att invänta svart som jag egentligen trodde skulle vara negativt också för att jag köpt ett testa tidigt test. Stpr och har börjat laga mat och inser att tiden är inne för att checka svaret och kollar snabbt och ser inget streck och nblir ledsen och börjar gråta lite där jag står och lagar mat och Erik kommer in och tröstar. Han tar sedan stickan och går bort till köksfönstret med testet och så säger han men det är ju visst ett sträck men svagt. Jag börjar böla och typ bölar och säger ganska argt att du får inte skoja för det är inte kul böäääää snyft!!!!
Men fan han skojade inte. genom mina tårfyllda ögon kan jag också skymma ett svagt rosa sträck i kontrollrutan och när tårarna runnit bort från mina ögon så ser jag det ännu tydligare. VI SKA HA BARN!!!!!
I Juni fick jag missfall i v9 när vi var i Turkiet på våran semester och i augusti fick jag ett missfall i v5 så nu var man lite nervös och hoppades på att det fick bli tredje gången gillt. Japp den lille rackaren fäste sig som den skulle men jag var på en kontroll för jag trodde faktiskt i v5 att denne också skulle rymma. Men efter Ultraljuds kontrollen på SÖS så kunde jag se det lilla hjärtat ticka. HURRA HAPPy!!!
MEn jag var ändå nervös för fortfarande ska man ju förbi 12 v för att bli mer säker på att rackaren fäst som den ska. I v9 skrev jag in mig på Liljeholmens MVC där jag fick en kanon barnmorska som heter Lisa hon bokade in oss för Kub test och blodprov för detta samma vecka. Tre veckor gick och vi kom fram till v12 och man pustar ut lite för nu är risken för missfall mindre. Men fasen vad jag mått illa. Från v6-7 började det och slutade i v 14-15 och då har jag framförallt mätt illa på mornarna men även på dagarna och spytt flera gånger om dagen. Med både Adam och Loke mådde jag kanon, kanske lite illamående någon morgon men fan inte som det här vilket gjorde mig helt bobsäker på att NU får vi en liten tjej.
Gravid V12 och KUB test hos Ultraljudsbarnmorskorna i Liljeholmen. Vi var så förväntans fulla att få se vårat lilla knyte för första gången och givetvis så fick vi vänta extra då dom var lite sena. Plus att man är nervös för vad ska Kub testet ge oss för resultat. Men så kommer en mysig dam och tar emot oss och tar oss till et UL rum där jag får lägga mig ner och hon börjar undersökningen.
- Jag kommer först att vara tyst och bara titta( säger hon) ni behöver inte vara oroliga. För så fort jag orienterat mig ska jag tala om vad jag ser.
Och det tar inte lång tid alls innan hon säger att allt ser bra ut. Och så gör hon en liten paus.
Jag och Erik ligger och tittat i monitorn och försöker se vad allt föreställer.
Barnmorskan
- ja, ni.
Erik
- MEN VAD FAN ÄR DET TVÅ!!!
B
- ja det ser ut så
Jag
- Men vad fasen snackar ni om?????? (fattar ingenting)
Erik håller mig i handen och han sitter och skrattar totalt chockad.
Jag
-men jag har ju varit på UL v5 och dom nämde inget om två???
MEn barnmorskan visar mig snar två små huvuden som ligger tätt intill varandra. Hon tar alla mått för Kub testet
och lämnar oss med en fusen bild på skärmen på våra två små tvillingar. När hon lämnar rummet börjar jag och Erik att asgarva total chockade för vi skulle ju enligt mig ha en till och en tjej gärna. och Erik kunde gärna tänka sig två till och det var precis det det blev och inga snippor i vårat hus för här kommer två killar till och dessa skulle visa sig vara enäggstvillingar också.
