Välkommen till min nya blogg!
Här tänkte jag skriva om mitt och min familjs liv och om min graviditet med tvillingarna, för att själv kunna gå tillbaka och minnas the good and the bad times.
Varför jag startar bloggen också är för at kunna dela med mig av mina erfarenheter nu om tvillinggraviditet och att vänta enäggstvillingar. Och hur det är att ha barn från tidigare relation och leva med en man som har ulcerös colit och hans om hans sjukdomstid som nästan kostade honom livet och våran framtid tillsammans.
22 september gjorde jag ett graviditets test. Positivt!!!!! My god vad lycklig jag blev. Köper ett RFSU test på Hemköp kommer hem hinner knappt innanför dörren innan jag redan har byxorna nere vid knävecken och typ redan börjat pissat på stickan. Snällt laggt den på en plan yta för att invänta svart som jag egentligen trodde skulle vara negativt också för att jag köpt ett testa tidigt test. Stpr och har börjat laga mat och inser att tiden är inne för att checka svaret och kollar snabbt och ser inget streck och nblir ledsen och börjar gråta lite där jag står och lagar mat och Erik kommer in och tröstar. Han tar sedan stickan och går bort till köksfönstret med testet och så säger han men det är ju visst ett sträck men svagt. Jag börjar böla och typ bölar och säger ganska argt att du får inte skoja för det är inte kul böäääää snyft!!!!
Men fan han skojade inte. genom mina tårfyllda ögon kan jag också skymma ett svagt rosa sträck i kontrollrutan och när tårarna runnit bort från mina ögon så ser jag det ännu tydligare. VI SKA HA BARN!!!!!
I Juni fick jag missfall i v9 när vi var i Turkiet på våran semester och i augusti fick jag ett missfall i v5 så nu var man lite nervös och hoppades på att det fick bli tredje gången gillt. Japp den lille rackaren fäste sig som den skulle men jag var på en kontroll för jag trodde faktiskt i v5 att denne också skulle rymma. Men efter Ultraljuds kontrollen på SÖS så kunde jag se det lilla hjärtat ticka. HURRA HAPPy!!!
MEn jag var ändå nervös för fortfarande ska man ju förbi 12 v för att bli mer säker på att rackaren fäst som den ska. I v9 skrev jag in mig på Liljeholmens MVC där jag fick en kanon barnmorska som heter Lisa hon bokade in oss för Kub test och blodprov för detta samma vecka. Tre veckor gick och vi kom fram till v12 och man pustar ut lite för nu är risken för missfall mindre. Men fasen vad jag mått illa. Från v6-7 började det och slutade i v 14-15 och då har jag framförallt mätt illa på mornarna men även på dagarna och spytt flera gånger om dagen. Med både Adam och Loke mådde jag kanon, kanske lite illamående någon morgon men fan inte som det här vilket gjorde mig helt bobsäker på att NU får vi en liten tjej.
Gravid V12 och KUB test hos Ultraljudsbarnmorskorna i Liljeholmen. Vi var så förväntans fulla att få se vårat lilla knyte för första gången och givetvis så fick vi vänta extra då dom var lite sena. Plus att man är nervös för vad ska Kub testet ge oss för resultat. Men så kommer en mysig dam och tar emot oss och tar oss till et UL rum där jag får lägga mig ner och hon börjar undersökningen.
- Jag kommer först att vara tyst och bara titta( säger hon) ni behöver inte vara oroliga. För så fort jag orienterat mig ska jag tala om vad jag ser.
Och det tar inte lång tid alls innan hon säger att allt ser bra ut. Och så gör hon en liten paus.
Jag och Erik ligger och tittat i monitorn och försöker se vad allt föreställer.
Barnmorskan
- ja, ni.
Erik
- MEN VAD FAN ÄR DET TVÅ!!!
B
- ja det ser ut så
Jag
- Men vad fasen snackar ni om?????? (fattar ingenting)
Erik håller mig i handen och han sitter och skrattar totalt chockad.
Jag
-men jag har ju varit på UL v5 och dom nämde inget om två???
MEn barnmorskan visar mig snar två små huvuden som ligger tätt intill varandra. Hon tar alla mått för Kub testet
och lämnar oss med en fusen bild på skärmen på våra två små tvillingar. När hon lämnar rummet börjar jag och Erik att asgarva total chockade för vi skulle ju enligt mig ha en till och en tjej gärna. och Erik kunde gärna tänka sig två till och det var precis det det blev och inga snippor i vårat hus för här kommer två killar till och dessa skulle visa sig vara enäggstvillingar också.
Varför jag startar bloggen också är för at kunna dela med mig av mina erfarenheter nu om tvillinggraviditet och att vänta enäggstvillingar. Och hur det är att ha barn från tidigare relation och leva med en man som har ulcerös colit och hans om hans sjukdomstid som nästan kostade honom livet och våran framtid tillsammans.
22 september gjorde jag ett graviditets test. Positivt!!!!! My god vad lycklig jag blev. Köper ett RFSU test på Hemköp kommer hem hinner knappt innanför dörren innan jag redan har byxorna nere vid knävecken och typ redan börjat pissat på stickan. Snällt laggt den på en plan yta för att invänta svart som jag egentligen trodde skulle vara negativt också för att jag köpt ett testa tidigt test. Stpr och har börjat laga mat och inser att tiden är inne för att checka svaret och kollar snabbt och ser inget streck och nblir ledsen och börjar gråta lite där jag står och lagar mat och Erik kommer in och tröstar. Han tar sedan stickan och går bort till köksfönstret med testet och så säger han men det är ju visst ett sträck men svagt. Jag börjar böla och typ bölar och säger ganska argt att du får inte skoja för det är inte kul böäääää snyft!!!!
Men fan han skojade inte. genom mina tårfyllda ögon kan jag också skymma ett svagt rosa sträck i kontrollrutan och när tårarna runnit bort från mina ögon så ser jag det ännu tydligare. VI SKA HA BARN!!!!!
I Juni fick jag missfall i v9 när vi var i Turkiet på våran semester och i augusti fick jag ett missfall i v5 så nu var man lite nervös och hoppades på att det fick bli tredje gången gillt. Japp den lille rackaren fäste sig som den skulle men jag var på en kontroll för jag trodde faktiskt i v5 att denne också skulle rymma. Men efter Ultraljuds kontrollen på SÖS så kunde jag se det lilla hjärtat ticka. HURRA HAPPy!!!
MEn jag var ändå nervös för fortfarande ska man ju förbi 12 v för att bli mer säker på att rackaren fäst som den ska. I v9 skrev jag in mig på Liljeholmens MVC där jag fick en kanon barnmorska som heter Lisa hon bokade in oss för Kub test och blodprov för detta samma vecka. Tre veckor gick och vi kom fram till v12 och man pustar ut lite för nu är risken för missfall mindre. Men fasen vad jag mått illa. Från v6-7 började det och slutade i v 14-15 och då har jag framförallt mätt illa på mornarna men även på dagarna och spytt flera gånger om dagen. Med både Adam och Loke mådde jag kanon, kanske lite illamående någon morgon men fan inte som det här vilket gjorde mig helt bobsäker på att NU får vi en liten tjej.
Gravid V12 och KUB test hos Ultraljudsbarnmorskorna i Liljeholmen. Vi var så förväntans fulla att få se vårat lilla knyte för första gången och givetvis så fick vi vänta extra då dom var lite sena. Plus att man är nervös för vad ska Kub testet ge oss för resultat. Men så kommer en mysig dam och tar emot oss och tar oss till et UL rum där jag får lägga mig ner och hon börjar undersökningen.
- Jag kommer först att vara tyst och bara titta( säger hon) ni behöver inte vara oroliga. För så fort jag orienterat mig ska jag tala om vad jag ser.
Och det tar inte lång tid alls innan hon säger att allt ser bra ut. Och så gör hon en liten paus.
Jag och Erik ligger och tittat i monitorn och försöker se vad allt föreställer.
Barnmorskan
- ja, ni.
Erik
- MEN VAD FAN ÄR DET TVÅ!!!
B
- ja det ser ut så
Jag
- Men vad fasen snackar ni om?????? (fattar ingenting)
Erik håller mig i handen och han sitter och skrattar totalt chockad.
Jag
-men jag har ju varit på UL v5 och dom nämde inget om två???
MEn barnmorskan visar mig snar två små huvuden som ligger tätt intill varandra. Hon tar alla mått för Kub testet
och lämnar oss med en fusen bild på skärmen på våra två små tvillingar. När hon lämnar rummet börjar jag och Erik att asgarva total chockade för vi skulle ju enligt mig ha en till och en tjej gärna. och Erik kunde gärna tänka sig två till och det var precis det det blev och inga snippor i vårat hus för här kommer två killar till och dessa skulle visa sig vara enäggstvillingar också.
