Publicerad 2012-04-30 19:05:17 i Allmänt,
Idag har vi tagit farväl av vårat lilla barn. Av hela mitt hjärta ett stort TACK! Till dig Helena på förlossningen på HS som varit med oss på resan genom förlossningen och som hela tiden sett till att vi fått träffa och titta på Zeke när vi velat. Och tack för att du ordnade så fint på minnesstunden med kistan och dina egen plockade blommor och den fina lilla ängel som vi fick,allt som du gjort för oss betyder så himla mycket, vi kommer för alltid att minnas dig. Hoppas vi ses snart igen. Tack också till Eva som varit med oss från det att vi fick beskedet och som styrt upp allt med förlossningen.
Minnesstunden vi idag hade med Zeke var så fin, och vår lilla kille var så himla fin. Adam var här hos oss igår och hälsade på och för att lämna små nallar som Adam och Loke hade köpt ( lägger in bilder på dem senare) Adam hade plockat blommor och skrivit en lapp till lillebror som vi också lade i den lilla vita kistan. Vi lade också i en nalle och en filt som vi köpt till honom. Denna stund att säga hejdå har varit den sak som jag trodde skulle bli den värsta blev inte det. Det var så fint ,vi sa det vi ville säga och pussade och höll i honom tittade och memorerade för att aldrig glömma. Vi sa adjö till kroppen av våran älskade lilla Zeke men hans själ finns för alltid med oss vart vi än är och i hans tvilling bror och vår lilla plutt Ymer.
Mamma, pappa och brorsorna älskar dig sov gott plutten.
Publicerad 2012-04-30 18:12:30 i Allmänt,
Ymer mår bra han äter, bajsar och sover och det är helt underbart att få vara med denna snälla lilla kille. Han har som de flesta prematurer fått lite gulsot och igår fick han sola sig lite. Vi får hopps vi slipper upprepa denna behandling, mest för att det var frustrerande för lillaYmer att ligga själv och inte få den kroppskontakt han vant sig vid. Men han var väldigt söt i sina solglasögon.
Publicerad 2012-04-27 16:31:50 i Allmänt,
Igår kl 15.27 föddes våra små killar Ymer 2010gr 44cm och Zeke 1375gr men eftersom hans lilla kropp var så mjuk så gjorde vi ingen mätning. Men jag skulle gissa på att han är lika lång som Ymer. Förlossningen gick jätte bra och super fort tycker jag 5,5 Tim. Ligger här på BB med en sussande underbar son på bröstet. Vi behövde inte komma till neo för hittills har Ymer mått som vilken nyfödd bebis som helst. Och han kan till och med amma, han är en grymt stark liten kille.
Publicerad 2012-04-25 14:29:39 i Allmänt,
Idag hoppas jag att vi varit på fostermedicin för sista gången i alla fall. Och i morgon är det dags för förlossning, eller igångsättning i alla fall. Längtar efter att få se mina små killar, och jag hoppas att Ymer mår bra när han kommer ut. Förmodligen kommer det att bli neonatalvård till en början eftersom han är prematur men vi får hoppas att den tiden inte blir allt för lång, men vi får ta en dag i taget.
Men idag såg allt bra ut på både UL och på CTG och doktorerna var nöjda, så då får vi också vara det.
I morse och nu under dagen har jag haft lite små blödningar och lite molande värk i ryggen så min kropp börjar nog själv redan förbereda sig för en förlossning. Men det känns väldigt nervöst för jag är inte så förberedd på att föda barn. Det känns inte som med Loke då jag gick 2 veckor över tiden och bara ville att han skulle komma NU NU NU!!!
Och fast att det känns jävligt tungt nu och foglossningen gör sket ont är jag inte mentalt förberedd.
Men det hör väl till allt vi har gått igenom under resan med denna graviditet, tvära kast hela tiden har det ju varit. Och förberedda för förlossning har vi ju varit två gånger redan och så har det blivit fram flyttat, så det är nog lite därför det är så svårt att ta in att det faktiskt nu ska ske i morgon.
Beräknad vikt på Ymer idag var 2,250gr så vi får väl se vad han väger när han kommer, men plus minus 10% brukar det tydligen vara.
Jag vet inte vem jag ska be till men se nu fasen till att det går bra för Ymer och att vi alla får en så bra förlossning som möjligt och att den slipper bli allt för långdragen. TACK!!!
Hoppas att beställningen är mottagen :)
Ska se om jag hinner få in en sista bild på magen innan fölossningen men annars så får den komma senare.
PUSS OCH KRAM
Publicerad 2012-04-22 20:16:47 i Allmänt,
Först vill jag börja med att tacka er få som hela tiden finns vid våran sida och stötta och hjälper till och bara underlättar vardagen genom att föröka avleden oss från vårat helvete. Ni vet vilka ni är TACK! erat stöd är ovärdeligt.
Tiden rullar på och vi går på UL kontroller varannan dag på HS på fostermedicin och så kör vi CTG för att kolla annat som man kanske inte ser på UL bara för att säkerhetsställa att Ymer har det bra. Allt ser bra ut vad de kan se alla flöden och övriga mätningar är kanon bra.
Jag har dock fått lite högre blodtryck hoppas att det inte är någon havandeskapsförgiftning på G, i ju för sig så är det väl typ bara det som saknas nu.
På torsdag är det satt ett nytt datum för en vanlig vaginal förlossning av killarna, det känns så där men det är det bästa för Ymer. Dom kommer att sätta igång min på förmiddagen förmodligen. Jag gjorde en kontroll av livmodertappen förra veckan och den var ok för att en igångsättning skulle vara möjlig. Det vill säga inte hård som en sten, utan jag var öppen en och en halv centimeter.
Jag längtar efter att få se mina två små killar.
Himmel och helvete kan man väll säga. Hur säger man välkommen till världen till Ymer medan man förr eller senare måste ta ett sista farväl av våran älskade Zeke?
Ännu så finns han där jag vet att jag burit på honom i 8 månader i min mage och det känns så bra, att en dag snart behöva ta ett sista farväl, fy fan. Det är det som känns så frukransvärt och totalt overkligt.
Älskare er så oerhört mycket, alla mina killar.
Publicerad 2012-04-16 14:31:16 i Allmänt,
Våran himmel har fått den finaste av alla änglar, lilla Zeke.
Vi förlorade våran Zeke och Ymers tvillingbror 13/4, vi vet ännu inte varför. Men det har nog att göra med det problem han har haft med sitt lilla hjärta. Ymer mår bra och ska få stanna kvar till 35+ så länge inget oförväntat
Sker. Mamma, Pappa, bröder och alla i familjen saknar och sörjer dig. Du finns för alltid med oss i våra tankar våran älskade lilla Zeke.
.
Publicerad 2012-04-12 14:14:50 i Allmänt,
Tänk hur vissa människor har turen att genom ett helt liv klara sig undan några större bekymmer, medans andra drar på sig allt skit livet verkar ha att erbjuda. Hur fan ligger det till med rättvisan GUD?
Är inte troende själv, men det skulle vara trevligt att få en pratstund med en real beliver och höra hur de tror att Gud tänkte nu?.
Erik har ju inte haft det lätt med sin egna sjukdom och han har sedan han varit liten varit massor på sjukhus innan man kunde konstatera vad det var för sjukdom han led av. På grund av detta fick han även gå om en klass för han missade så mycket i skolan. Nu när man är mamma själv så tänker man på Eriks mamma Gunnel och vad hon måste ha gått igenom.
1990 avlider Eriks storebror ganska hastigt endast 26 år gammal i leukemi. Eriks minne av detta är att de åkt till sjukhuset med mamma och att påvägen hem faller mamma i gråt på tunnelbanan.
Nästa tragiska besked ska nå familjen 21 Dec 1993 endast några dagar innan julafton.
En kväll knackar det på dörren hemma hos familjen. Erik som står och bakar pepparkakor med sin lillasyster och mamma springer fram till dörren för att öppna, där står en uniformerad polisman som ger familjen beskedet om att Eriks storasyster Maria tragiskt har omkommit i en brand i hennes lägenhet.
1997-98 sätter sig Mor Gunnel ner med sina två barn i deras lägenhet. Erik sitter i en rottingfåtölj när mamma berättar att hon har fått cancer, men att allting kommer att gå bra och att ni barn inte behöver oroa er. Hon dras och kämpar med sin sjukdom i flera år tills hon förlorar sin kamp den 3 April 2002 och avlider på Stockholms sjukhem.
Samma år får även Erik veta att han har cellförändringar i hela sin tjocktarm och att man måste orperera bort
denna. Denna operation går bra och Erik återhämtar sig helt.
2 juni 2003 Träffar jag Erik och vi blir ett par och här börjar våran gemensamma resa.
Allt får vara bra till 2007 då Erik insjuknar i tarmvred och denna långa sjukperiod som vi tar oss igenom (Erik & Jag 1,2).
Hösten 2008 blir jag gravid och Loke föds 29juli 2009 samma dag som Eriks bror Robert är född på. Vi får en fantastisk förlossning på alla sätt och Erik får en ny liten familjemedlem till den familj som tidigare tagits ifrån honom.
NU FÅR DET FAN VARA NOG MED SKIT I DENNA FAMILJ!!!!!!!
Ser man på händelserna som bara punkter och för vad som enbart inträffat så kanske det inte känns som mycket för vissa. Men om man börjar se bakgrunden alla läkarbesök, medicinering, cytostatika beh., förvirring, orkeslöshet, sorg ja allt detta kan föra med sig så är det år av bara lidande.
Tänk vad livet har att vänta för vissa. Och att andra aldrig ser dessa livsöden, mer än att man hör att andra drabbats av dem. Men å andra sidan så lär man sig att ta vara på livet och se på det som finns omkring dem med andra ögon och ta till vara på livets små små under lite mer än andra kanske gör, trots att vi kanske alltid inte heller minns de tuffa tiderna så klart. Men i bagaget finns de altid kvar och gör oss ofta påminnda av vad vi gått igenom.
Ni finns för alltid med oss i våra tankar Mamma,syster, bror
farmor ,faster, farbror,svärmor
Erik och Annie´s mamma Gunnel
Mamma Gunnel till höger, till vänster syster Maria, i mitten och högst upp till höger Robert, och i mitten av bilden lilla Erik och lillasyster Annie.
Dikt
Ren som ingen är morgonen, nybadad och sval
Stiger den naken upp ur havet redo att dela med sin skönhet och friskhet, till onda och goda
Sakta glider solen fram bakom trädtopparna och strör en glittrande strålglans över vattnet, ömt, som en mors hand väcker solen liv i allt som vilat under natten.
Sluter kärleksfullt sin famn kring jorden och förkunnar en ny dag.
Gunnel Lagerdahl
Publicerad 2012-04-12 09:44:31 i Allmänt,
Det har varit många turer till sjukhuset och mycket förvirring om viket sjukhus vi ska tillhöra och olika bud från olika läkare vi träffat om läget för vår lilla kille Zeke med det lilla problematiska hjärtat. En läkare säger att han lider av hjärtsvikt medans den andra säger att han inte gör det. Men nu har vi valt att lyssna på två av läkarna som vi träffat mest och skita i resten.
Förra veckan var vi på fostermedicin och då sa läkaren Marius att vi inte skulle behöva komma tillbaka något mer före snittet. Men fasen det låg och gnagde lite i huvudet på mig att kan detta stämma????
Men valde att följa min egna instinkt och ringde in till Fostermedicin på HS och bad sköterskan dubbel kolla med Sverker om vi inte skulle ses innan snittet.
Fick ett samtal på eftermiddagen och Sverker ville att vi skulle komma in i övermorgon Fredag kl.11,00 och kolla flöden. För det är från att vi dragits med alla dessa problem sagt att vi ska ses varje vecka, men så säger en annan läkre att
-det behövs inte ni kan lita på mig. FÖRVIRRANDE!!!!
Nu hoppas vi på att det blir Sverker som är operatör vid kejsarsnittet för han gör det sista UL och har sten koll på killarna på alla vis och hur det ligger i magen när de lyfts ut och han vet också vem som har problem med hjärtat, så det blir rätt lille kille som får rätt vård.
Publicerad 2012-04-11 13:34:10 i Allmänt,
Jag och Loke i Alanya Turkiet sommar 2011
Me utan make up för er som undrar hur det ser ut ;)
Jag och Erik + ungar på flyget hem från Turkiet
Jag och Adam
Tvilling gravid mage i v.19 2/1-2012
Tvilling gravid mage v 30
Jag som en gravid blå smurf i skogen. Orkade inte gå omkring så jag satt på min lilla sten och kollade på resten av familjen som hade trevligt. Erik hade skit kul åt mig "fattar inte varför".
Kunde inte böja på benen för magen var i vägen
HA HA HAAAA Tänk dig synen!!!
Publicerad 2012-04-11 13:00:15 i Allmänt,
Man sover ju lite halv taskigt och vaknar man på natten för att kissa så får man typ fortsätta att blunda när man dåsar iväg till toa för att inte vakna till allt för mycket och för att lättre kunna somna om. Men det vat total kört i natt, för jag börjar fundera kring twinsen och tänker på Adam och Loke hur det var när dom var alldeles nyfödda och alla BVC besök med dem när de var små. När det plötsligt slog mig att, vart fasen Lokes gula BVC kort är.
Då backar vi bandet lite typ till slutet på förra sommaren augusti.
Alla har ju skötväskor till sina vagnar, och när barnen börjar bli lite större så blir vagnen och skötväskan inte alltid ett måste när man ska iväg. Men någon gång hade vi i tydligen alla fall haft med oss skötväskan och glömt en halväten banan i denna skötväska. Och det gick nog fasen säkert 2 veckor och jag börjar tycket att det luktar funky i lägenheten och främst hallen men inte fasen kopplar jag detta till skötväskan. Men jag gnäller över att vart kommer denna konstiga doft ifrån???????
Och som alltid på sen sommaren får man som oftast påhälsning av dessa underbara små bananflugor i olika stora team. Och dessa små krabater tycker jag konstigt nog börjar bli fler i hallen. Erik börjar då gå igenom garderoben i hallen och lyfter på allt och kollar fickor och ryggsäckar m.m. Så till slut kommer han fram till skötväskan och öppnar denna när en svärm av bananflugor typ slår upp i hans ansikte och varpå han utbrister
-Nä, fy fan!
Och vi har hittat vart the funky smell kommer ifrån.
Väskan åker illa kvickt ner i soporna och får förbli bananflugornas näste for ever.
Alltså. Inatt slog det mig att i denna förbannade väska låg ju Lokes gula BVC kort med alla kontoller vi varit på hos BVC Pling pling pling!!!!! "INTE EN STUND FÖRSENT" eller hur.
Visst man kan ju alltid få tag på ett nytt kort och få allt nedskrivet men det blir ju inte samma sak. Men det är vad jag får göra FASEN också.
Men fatta typ 8 mån senare slår denna tanke mig mitt i natten sjukt!
Publicerad 2012-04-11 12:37:39 i Allmänt,
Har passat på att läsa lite böcker nu när tiden ännu finns och kan verkligen rekomendera dessa böcker, samtliga är kriminalromaner.
Författare: Lars Kepler
Hypnotisören
Panganinikontraktet
Eldvittnet
Författare: Rosenlund & Hellström
Odjuret
Box 21
Edward Finnigans Upprättelse
Författare: Hjort & Rosenfeldt
Det fördolda
Lärjungen
Författare: Jo Nesbo
Fladdermusmannen
Publicerad 2012-04-10 18:14:00 i Allmänt,
Hela familjen har varit hemma i påsk så har inte prioriterat att sitta framför datorn, men här följer en liten uppdatering.
I Torsdags så fyllde jag år och Erik och Adam sjöng så vackert för mig på morgonen och Loke låg och sussade brevid mig och förstod inte riktigt vad som hände när han vaknade av sången. Med sig hade Erik och Adam tända ljus och Digestive kex med chokladöverdrag som har blivit en liten tradition här hemma från när Adam var liten. Men så klev jag också upp till ett dukat frukostbord med massa mums, det är härligt att få bli lite uppvaktad.
Fredagen var en Fyy dag den skrev jag ju om,vi var bara hemma gjorde nada.
Lördag dumpade vi av kidsen hos mamma och pappa och så hade Erik bokat bio biljetter till American Pie Reunion som vi var och kollade på. Den var skit kul och så var det typ 20 pers i bio salongen så det var super nice att kolla kul film och slippa sitta och trängas med någon svett leffe och hans polare. Åkte och handlade några saker som vi saknar till twinsen som lakan, örngott och nappflaskor. Sedan var vuxentiden slut. Åkte hem till Mamma och pappa som bjöd på påskmiddag. Även syrran och Tor, Jari, Kajsa och Loi var där, men Emmi saknades då hon var i Dalarna med mormor och morfar.
Loke och Adam gick som vanligt en påsk skattjakt efter sina påskägg och påskpressenter detta har också blivit en tradition som fått hänga med från när Adam var liten.
Söndag var vi bara och storhandlade
Och igår Måndag var vi på Årstagolfen så Adam skulle få skjuta ett par hinkar med bollar och få göra av med lite energi. Det blev totalt 250 bollar och 5 hinkar som han fick iväg på 1,5tim. Vi andra d.v.s jag ,Erik tog en varsin kopp kaffe och Loke passade på att klättra,busa och dra en glass, korv och en dricka i den härliga solen. Emma och Sebastian kom förbi på eftermiddagen och lekte och åt middag. Och så fick jag klippa håret på Loke också, skönt att ha det avklarat innan killarna kommer.
Men vi har haft en lugn påsk, inte för att jag kan med massa rajtan tajtan heller.
Bye for now :)
Publicerad 2012-04-06 19:04:17 i Allmänt,
Bajs väder, ont i bäcken fogarna och väldigt gravid 32+3 ( I vecka 30 är man som en fullgången vanlig graviditet när man väntar tvillingar), magen känns enorm och ytterligare på detta ett förjävligt humör, över energiska bran och en "karl" jag säger inte mer.
Men det är väl i dessa tider alla häxor är på besök och även min inre häxa.
Låt mig presentera
mig själv idag.
Publicerad 2012-04-06 09:12:13 i Allmänt,
Publicerad 2012-04-05 15:13:49 i Allmänt,
Har idag varit på sista besöket på fostermedicin vi träffade Marius då Sverker är på semester. Men allt såg fortsatt bra ut. Och hjärtat på Zeke såg så pass bra ut att han förväxlade barnen. Så vi får hoppas att det blir ännu bättre tills att killarna kommer om 1 vecka och 5 dagar.
Det vi gjorde idag var att kolla flödena i navelsträngarna Zeke pi 0,93 och Ymer pi 0,85 vilket var bra.
Sedan kollade vi framförallt Zekes hjärta och flödet i duktus och i pulmutärartären eller vad den heter lungartären heter den med ett annat namn och aortan men allt verkar vara ok. Vi håller alla fingrar och tår korsade för att allt får fortsätta vara bra. Alla Ymers värden är topp.
Trodde dock att vi skulle på ett sista besök nästa vecka men det behövdes inte så nästa besök på HS blir inskrivningen d 16/4 och sedan dagen efter är dt dags för snitt.
Publicerad 2012-04-04 18:47:59 i Allmänt,
Det blev en Mountain Buggy Urban Jungle Duo då min kompis har samma vagn och hon gillar den. Vi hade tänkt beställa vagnen från Amazon.com USA men när vi lägger betällningen går det inte att skicka till Sverige. Men Erik sitter samma kväll och kollar Blocket och hittar denna vagn modell 2011 som är inköpt maj 2011 och använd väldigt lite. Jag är skit skeptisk mot att handla från blocket för mycket känns väldigt skabbigt och speciellt när det är saker som mina barn ska använda. Men jag bestämmer mig för att ändå kontakta säljaren, för vagnen ser väldigt ny och fräsch ut. Så vi åkte och kollade på vagnen och den är verkligen knappt använd så JAG som aldrig trodde att jag skulle köpa vagn från blocket har just nu gjort det. Och inte nog med det så köper vi även tvillingliggdelen på blocket av en tjej som haft den till sina tvillingar i ca 6mån även denna så sparsamt använd och jätte fin, det på riktigt skulle känts puckat att ha köpt det sprojlans för typ 2600kr.
Totalt betalade vi 6750kr för
Vagn med sittdelar, regnskydd, solskydd 6000kr (ord.ca 10,600kr)
Liggdel och regnskydd +ammningskudde tvilling 750kr (ord.ca. 2600+ 900kr)
och totalt tjänade vi typ 6000-7000 kr på detta.
Publicerad 2012-04-04 14:07:31 i Allmänt,
Japp då är det förhoppningsvis näst sista gången vi ska till fostermedicin på HS och träffa Sverker eller om det var Maurius vi ska träffa denna gången. Jag är lika nervös inför varje gång, och man känner efter lite extra om hur allt känns, typ rör sig killarna. Och jag tycker att det inför varje besök känns som att dom inte rör sig lika mycket som dagarna precis efter undersökningen. Tror dock att det är hjärnspöken, men hoppas att allt är bra och jag kommer förmodligen somvanligt inte kunna sova i natt.
Lägger in en bild på tvillingmagen
Publicerad 2012-04-04 11:13:10 i Allmänt,
Respriatorn tas ur och Erik börjar andas själv, och det är så skönt. Men efter att SSK är klara med allt vad dom ska gör så får vi en stund själva med honom. Trots att han är har vaknat så är han inte så "vaken" att han verkligen förstår att vi är där. Hej älskling! Erik, Erik älskling jag är här! vill bara tala om för honom att vi finns där så han inte känner sig ensam. Ibland får vi kontakt och han orkar öppna ögonen en pytte stund Han är fortfarande stressad över den höga påfrestningen i kroppen av att ha opererats två gånger på en vecka och p.g.a blodförgiftningen. Han sover stora delar av denna dag och vi växlar mellan att vara i anhörig rummet och att sitta hos Erik.
Om man någon gång har suttit i ett rum med så mycket monitorer och apparater så vet man att det plingar och låter och en jäkla massa. Detta var så stressande i alla fall för mig. Vad är det nu? varför är det så? är allt ok? varför blev det noll där på monitorn? fyyy det var så vidrigt.
Andra dagen efter att Erik vaknat så kommer jag in till avd så säger en ny SSK att han har frågat efter någon Carita, vem är det? Men det är ju jag, och tårarna kommer. Jag sätter mig vid hans sida och säger hej älskning jag är här nu. Och till min förvåning så vaknar Erik till och väser heeej, han är väldigt hes eftersom han haft slangen från respiratorn i halsen. Men han hör mig och aparaten som mäter pulsen plingar och indikerar på att pulsen ökar det är dock ok. Erik blir lite ledsen och det rinner tårat från hans kind som jag torkar bort samtidigt som jag försöker lugna honom. Men det känns som Erik är påväg tillbaka. Han har också p.g.a blodförgiftningen samlat på sig massor av vätska i vävnaden och han är väldigt vätskefylld främst om sina ben och hans genitala delar är enorma.
Destomer dagen lider vaknar Erik till mer och han vill ha öl. Det är svårt att höra vad han säger och han blir ofta väldigt upprörd i sitt töcken. Han säger till mig vid ett tillfälle att han vill ha Sushi och nigiri men jag förstår honom inte direkt eftersom han fortfarande är hes och han pratar lite nasalt då han har en v-sond eller en slang i näsan. Men tillslut så hajar jag, men måste tyvär säga att han inte får äta ännu. Han är jätte arg och vi låter honom vila.
Dagen efter sitter Erik upp korta stunder och är vaken och vi kan prata lite vanligt men han är inte riktigt kontakt bar. Det känns som han är sur eller arg och jag känner mig ivägen och blir sårad och ledsen men säger att om det är något så sitter jag ute i anhörigrummet om han vill mig något.
Erik är jäkligt envis och har han bestämt sig så har han, under natten har han långa stunder suttit upp i stolen brevid sin säng för att börja mobilisera sig. Och man förflyttar honom till en annan intensivvårdsavdelning. Under dessa dagar går det i princip inte att få kontakt med Erik och det är som han också vill bli lämnad ifred. Han sitter i sin stol och böjer och sträcker på benen för att bli kvitt vätskan som samlats.
Dagarna går Erik får nu komma till avd 67 och det är en vanlig avdelning. Han är konstant kopplad till olika vätskedropp och han är enormt törstig. Och detta beror på att man har tagit bort en bra bit tunntarm och att flödena ut i stomin är stora. All mat han äter passerar tarmsystenet fort och hamnar snart i stomin. Allt flyter på mer eller mindre bra. Tarmen som är uppdragen till magen på Erik och den som är kopplad till bakdelen på Erik estämmer sg för att ruttna och stanken är fruktansvärd. Men detta var tack och lov ingen fara då den inte fortsatte att ruttna inåt.
Under denna tid som Erik är sjuk går han ner ca 40kg totalt. Erik får efter ca 1 mån på sjukhus komma hem men vi har hemsjukvård som kommer 2 gånger om dagen och byter dropp och annat och såhär ska vi komma att leva i ca 8mån. Erik är mer eller mindre bunden till hemmet eftersom han behöver sitt vätskedropp då flödena i stomin fortfarande är enorma. Man har även opererat in en portacath strax brevid axeln för att man på så sätt klarar stora mängder med dropp. Men vi får en lite paus i vardagen och vi kan ibland åka iväg tillsammans för att handla korta stunder eller ta en tur runt på gården, men Erik är svag.
Kommer inte exakt ihåg när men Erik vill att jag en kväll ska massera hans rygg för han har ont i ryggen och självklart gör jag det. Men denna smärta blir värre och värre för var dag som går. Och till slut får hemsjukvården komma till oss på en natt för att ge Erik smärtlindring. Jag hör hur jobbigt det är för honom och hur ont han har han gråter, gnyr och pustar. Och vi åker åter igen in akut och tror att det är något fel på magen igen, och man undersöker honom och hittar ingenting och vi åker hem och så går det inte att vata hemma för han har så ont och hemsjukvåden avsäger sig att ge Erik smärtstillande. Så det blir åter akuten. Och Erik trycker i sig alla möjliga smärtstillande som han har hemmifrån och det är helt utanför det som ordinerats av läkaren men han har verkligen ont. På akuten är han så otrevlig att jag faktiskt väljer att gå och lämna honom med sin pappa för bägaren rann över för mig och jag blev sårad av hans skrik.
Erik röntgas och det visar sig att han har fått något som heter spondylit och det är en bakterie som via blodet tar sig in och skapar inflamation i ryggen kotor och gör tydligen fruktansvärt ont. Erik är tillbaka på SÖS och han får antibiotika och man försöker hitta sätt att smärtlindra honom i ca 3 veckor Erik föreslår hela tiden något antiinflamatoriskt men narkosläkaren testar massa andra men inte antiinflamatoriskt. Jag får vara där och hjälpa Erik med det mesta som att Duscha för han kan inte röra sig själv. Erik ber sin pappa köpa m,ed sig voltaren tablöetter och salva från apoteket en dag och vips så försvinner smärtan nästan helt och Erik kan röra sig. Så då kan han äntligen få hjälp med medicinering och vi får komma hem igen.
Trots att vi har det jävligt jobbigt så flyter tiden på och vi skaffar oss en vardag med hemsjukvård och Eriks sjukdom och allt vad det innebär. Och vi inväntar datumet för Nedläggningen och ihopkopplandet av tarmarna igen som är satt till Februari 2008.
Februari kommer och dagen är här för operation och därmed oron igen för tänk om det händer samma sak igen. Och är Erik star nog att klara av samma procedur igen???? Vi får snabbt pussas adjö och jag och Erik gråter och vi blir skit förbannade på Erik pappa som helt okänsligt frågar oss vad vi gråter för. För vi båda tänker att tänk om det är sista gången vi ses och aldrig kan bilda den familj vi vill med varandra och göra allt det vi hade tänkt att hinna med att göra. Men vad har vi för val operationen måste genomföras.
Så återigen sitter vi utanför avd 67 i 5-6 tim innan vi får höra att op är färdig och att vi är välkomna till post op. Vi ringer på klockan och blir mottagna av en SSK, men denna gång är allt annorlunda. Vi går in en lite bit och i första sängen man ser halv sitter Erik HELT VAKEN!!! och ger oss tummen upp och jag går fram till honom och vet ÄNTLIGEN att nu blir det bra.
Erik blir ganska snabbt pigg och men behöver några veckor på sig för att hitta sitt jävlar anamma. Och börja sin återhämtning tillbaka från allt. Han kan dricka och äta som vanligt och krafterna tar sig sakta men säkert tillbaka och Erik börjar bli sig själv igen. På ca 2 mån har han gått upp 20kg och han börjar smått träna hemma och fram till sommaren 2008 är han i princip tillbaka som sitt vanliga jag. Det var en jobbig tid för alla inblandade och Adam vad hände med honom? Tack och lov så har man mamma och pappa som hjälpte till massor specielt under sjukhustiden.
Men denna upplevelse har gjort att jag och Erik är super starka tillsammans och att små bagateller i förhållandet inte känns så viktiga att tjafsa längre tider om. Men visst har vi också våra duster och det ska man ha för det berikar ju även förhållandet på sitt sätt.
Men till min fina Erik, jag älskar dig och jag är så glad att jag idag har dig vid min sida.
Publicerad 2012-04-03 14:41:01 i Allmänt,
2 juni 2012 har vi hängt ihop i 9år och tiden har gått så himla fort, men tiden går fort när man har kul säges det ju.
Men jag ska inte säga att vi bara haft kul vi har haft det jäkligt jobbigt också. Inte i den mån att vi har haft det jobbigt och att vi inte kan samarbeta i vår relation och velat separera, absolut inte. För vi kompleterar varandra vekligen bra och det menar jag verkligen. Vi har super lätta att prata med varandra och tillåter varandra att ventilera det man irriterar sig på och tycker att det är ok. Sedan pratar vi ut om det och ser till att vi verkligen förstår vad den andra menat och irriterat sig på och så är problemet löst. Men också för att vi gått igenom en tuff perion tillsamman i livet och att vi ser förbi saker som bagateller då vi vet vad svårigheter innebär.
2007 vi hade precis köpt våran nya lägenhet och allt känndes så himla skönt. Adam hade fått ett eget rum och vi flyttade in i en fantastisk förening med super trevliga grannar. Erik hade också ganska nyligen börjat arbeta på en ny rörfirma. När han en dag kliver upp och säger att han har ont i magen. Visst han ser kanske lite besvärad ut och jag svarar honom ganska snabbt och möjligen lite otrevligt att.
- Det går över (för killar kan ibland gnälla för ingenting)
Men Erik brukar i ju försig inte vara en sådan typ men men. Han drar till jobbet men ringer till mig senare och säger att han har åkt hem för att värken i magen inte har släppt. Jag kommer hem från jobbet o, mech ser att rik är besvärad. Mamma och Pappa har hämtat Adam på dagis, och Vi kör tillsammans till sjukhuset. Och vi får träffa en AT- läkare som typ vill skicka hem oss. Men vi håler oss envist kvar och säger att Erik vill bli undersökt. Han får dricka kontrastvätska för att det visar i röntgen svaren om det finns ev. stopp i tarmen. Erik får komma till en avd. och jag åker hem till Adam
Dagen efter har vi svar från röntgen och Erik har förlyttats till en annan avd. Det visar sig att det är ett knyck på tunntarmen och att födan inte riktigt kan passera som skapar detta onda i magen men Erik ordineras dricka mer kontrast för detta kan ibland göra så att det blir fri passage igen, och tarmen vecklar ut sig. Han känner sig bättre och får åka hem efter några dagar.
Men det går inte mer än någon dag så är det onda tillbaka igen och Erik stannar hemma från jobbet och ringer till mig på jobbet och säger att han måste åka in igen. Så när jag kommer hem sjutsar min kompis Camilla oss till SÖS.
Erik läggs in med magont och vi får vänta jätte länge på att träffa läkare och vi har väntat i flera timmar, nu har Eriks så ont att jag har på riktigt börjat förstå att det är något allvarligt. Någon läkare ordinerar att han ska dricka kontrastvätska. Det är för att man åter igen ska se om det finns något stopp i tarmen.
Erik skriker efter smärtstillande och han har börjat må illa och har från sängliggande tagit sig till toaletten för att kräkas flra gånger. Efterson det inte händer så mycket så börjar Eriks humör också bli riktigt bad!!!! Han säger åt mig att hämta en läkare som kan ge honom mer morfin. För sköterskerna säger hela tiden åt honom att man inte kan ge mer för han har redan fått max dos. Jag får tag i en ung kvinnlig läkare och förklarar läget och hon följer med till britsen i korridoren på Akuten där Erik ligger. Hon pratar med Erik och Erik förklarar att han har Ulcerös colit och att han typ 4 år tidigare opererat bort tjocktarmen p.g.a cellförändringar i nästan hela tarmen och han berättar om hur han fått ont i magen, vad han har ätit o.s.v. Då hon säger ok! en sak har jag lärt mig och det är att lyssna på pasienter med sådanna typer sjukdomar för dom vet vad dom snackar om när det gäller smärta och vips pumpas han med ännu mer morfin och smärtan lättar och han skrivs in på en avd omgående. Klockan är ca.24,00 och det är ca.6- 7 timmar sedan vi skrevs in på akuten. Vi har fåttkomma upp på avdelningen som känns kuslig med sin dova nattbelysning och man hör en gammal dams förvirrade svaga rop ifrån något rum. Jag får där säga hejdå till Erik och det känns fruktansvärt att gå därifrån.
Erik blir inte bättre och nu visar det sig att han har fått tarmvred och att han måste opereras och det ganska omgående. Erik har opererats och jag kommer efter jobbet till sjukhuset där även Eriks pappa är och har varit sedan morgonen. Han lämnar oss i fred och jag och Erik pratar lite om hur han känner sig och om det onda släppt. Det Erik säger är att någonting är fel. Nej,nej ,nej det är det inte du har bara ont efter operationen säger jag.
Jag har opererats förut säger erik och det kändes inte så här. Sjuksköterserna tar prover på Erik som man gör på alla patienter och dom ser att han har ett ganska högt CRP (snabbsänka) något som snabbt ger svar på om man har en infektion i kroppen och eftersom Erik också har feber. Man säger att han precis har opererats och att det kan bero på det och att man satt in antibiotika för att motverka infektioner efter operation som man alltid gör. Sjuksköterskorna vill att han ska komma upp och gå för att få igån magen efter operationen och för att gå på toaletten och tömma tarmen. Erik har tappert försökt men det kommer nästan ingenting.
Dagarna går och Erik börjar må allt sämre han vill knappt prata när jag kommer dit och han är ledsen och säger att något är fel, CRP stiger och med den även febern. Och jag frågar sjuksköteskan som ser efter Erik om vad dom tror är fel och dom tror att han har fått lunginflamation och att det kan vara förklaringen till CRP:t. Jag får upp Erik ur sängen för att promenera i korridoren och han mår verkligen skit. Han har inte kunnat gå på toaletten och tömt tarmen och knappt ätit sedan operationen och han känner sig spänd om magen.
Natten mot den fjärde dagen har Erik under natten spytt ner hela golvet brevid sin säng, och man har satt in en V-sond i näsan som ska suga upp maginnehållet för att det inte ska hända igen. Och han är i ett så himla dåligt skick och man börjar märka av oron bland sjuksköterskorna och läkarna har efter ronden möte om Eriks tillstånd. Och jag är så orolig.
Den femte dagen opereras Erik akut igen och man öppnar upp buken och finner ett hål i tarmen. Vilket betyder att det under nästan 5 dagar läckt ut avföring i bukhålan på Erik och han har drabbats av en kraftig blodförgiftning. Jag och Eriks pappa sitter i flera timmar och väntar utanför avd 67 på att operationen ska bli färdig och det går säkert 5-6 timmar innan sjuksköterskan kommer och talar om för oss att operationen är klar och att vi är välkomna ner till en postoperativ intensiv vårds avdelning.
Jag och Eriks pappa kommer dit och vi ringer på dörren och blir mottagna av en sjuksköterska som berättar för oss att Erik är väldigt sjuk han är nedsövd och kopplad till en respirator, syrgas och massor av andra maskiner för att hjälpa honom. Jag känner att jag bara måste komma in och se honom NU!!!!
Där i avd mest övervakade rum ligger min fina Erik med allt som sjuksköterskan talat om att han ska ha, men trots att Erik är en stor karl så ser man knappt honom genom alla slangar. Vi får gå fram till honom och jag gråter för det går inte på något sätt att beskriva hur det är att se sin älskade ligga där kopplad till så mycket medicinska maskiner. Jag håller hans ena hand och klappar lätt en del av hans kind som inte är täckt av syrgasasken och Eriks pappa står på andra sidan av sängen och även han gråter.
Från magont till det här, VAD FAN HÄNDER!!!
Sjuksköterskan informerar oss om vad som hänt att Erik drabbats av en allvarlig blodförgiftning och att hans kropp nu är så pass sjuk att han måste försöka återhämta sig men att man inte vet utgången då många organ i kroppen ska hålla för denna påfrestning. Men att han är stabil och ung.Kirurgerna har även fått operera bort ca30 cm tunntarm på honom och för att samma sak inte ska ske igen så han man kopplat upp tunntarmen till två stomier på magen. Ena där allt han äter ska hamna i och den ena som är ihop kopplat med den bakredelen. Men kommer han att överleva? Det kan ingen svara på utan man måste vänta och se, men han är ung och stark är det dom svarar oss med.
Vi får stanna kvar på anhörig rum till avd. så vi kan komma in och besöka Erik när vi vill. Där finns tillgång ett sovrum och angränsande ytterligare ett annat rum ett fikarum med Tv, kyl och frys.
Eriks pappa tar sovrummet och jag känner att jag kan inte sova så jag drar med mig en madrass från sovrummet till fikarummet. Min bror kommer och sover med mig den första natten och tar med sig några filmer för att jag ska kunna stänga av vad som sker en stund. Även han får gå in och hälsa på Erik en snabbis men att visa känslor är inte min famils starka sida. Han mullrar bara fram typ -Tjenare Erik. Vi pratar inte så mycket mer om det sedan, om hur han känner. Syrran hälsar på nästkommande dag och även Eriks syster det är Lördag och andra dagen som Erik ligger nersövd. Tankar som far omkring i huvudet, men vi som skulle ha barn ihop och leva resten av vårt liv tillsammans, ska det ta slut här?
Jag har aldrig kännt mig så ensam. Visst Eriks pappa var där hela tiden också men vi kände ju inte varandra så bra, för att man skulle gråta ut i hans famn. Och mest förvånad är jag av hur alla som man trodde var en vänner drog sig undan eller stoppade huvudet i sanden. Och INGA av Eriks vänner brydde sig om att komma till sjukhuset. Utan det var dom man inte förväntad sig skulle höra av sig som fanns där. Åsa och Georgios jag är för alltid tackasam för era telefonsamtal till mig och er omtanke vid denna tid. Så jag kan säga att våran bekantskaps krets är liten och vännerna få och att vi idag är väldigt vaksamma mot vilka vi släpper in i våra liv.
Lördagen sover jag över hos min syster, men på söndag är jag tillbaka på sjukhuset väldigt tidigt på morgonen för att lösa av Eriks pappa. Men han vill inte åka hem så jag säger att jag bara snabbt ska gå ner till pressbyrån för att handla lite fukost och när jag kommer tillbaka är det massor av människor runt omkring Erik och i Eriks rum. En SSK tar tag i mig och berättar vad som händer, och det är att man under natten har sänkt droppet med sömnmedel för att Erik sakta ska få testa att börja komma till baka och att han nu börjat vakna så pass att han inte ville ha respiratorn kvar och att man nu kopplar honom ur den. Pust!! För det jag tänkte var att nu dör han. MEN HAN VAKNAR!!!
Publicerad 2012-04-02 12:34:37 i Allmänt,
Ett besked att vänta tvillingar var ju omtumlande, med sedan inser man hur lyckligt lottade vi är som får två små underverk på en och samma gång.
Min mamma är tvåäggstvilling, så vi visst ju att tvillingar ligger i släkten men att det skulle bli jag som skulle få tvilligar trodde jag aldrig, snarare trodde jag att det skulle bli syrran som skulle få två. För det händer inte mig
utan någon annan, det är väl så man tänker.
Men här är vi på UL och får veta att vi ska ha två. Åker genast chockad hem och börjar googla om tvillingar och enäggstvillingar som barnmorskan tror att det är då hon ser en tunn skiljevägg mellan barnen. Och vi bokas in till Huddingasjukhus HS i v16 för en träff med en enäggstvillingexpert Sverker Ek på fostermedicin.
Första mötet var allting normalt och Sverker bekräftade att det var enäggstvillingar och att det var två små killar vi skulle få.
V18 allting fortfarande om men om man läser anteckningar i ultraljudssvaret har Sverker skrivit. Således inga teckan på TTS, men kanske har han börjar anan något. Men det ena barnet är lite tillväxthämat s.k (sIUGR). Och vi börjar bli lite oroliga och inställda på att denna graviditet kommer att bli lite mer komplicerad än mina två andra graviditeter.
V20 Känner mig lite orolig när vi ska träffa Sverker vet inte riktigt varför men magen har känts lite konstig, spänd och jag har kännt mig annorlunda. Och vi får det genast bekräftat att jo, det här har utveklats till TTS. Hela jävla världen bara rasar för oss. Och frågorna hopar sig i huvudet och eftersom man har läst om tvillingar så har man ju även läst om att TTS är den allvarligaste komplikation som tillstöta vid enäggstvillingsgravidiotet. 25% får enäggstvillingar i Sverige och ca. 10-15% av dessa drabbas av denna ovanliga komplikation, och visst fan ska det vara vi.
LITE KORT, VAD ÄR TTS?:
Hos enäggstvillingar kan det uppstå en ovanlig komplikation som kallas tvillingtransfusion. Vid tvillingtransfusion minskar blodtillförseln till den ena tvillingen medan den andra får mer blod. Det kan vara livshotande för båda. Mamman kan då märka att magen växer till kraftigt eftersom fostervattnet ökar. Händer detta måste du snarast söka specialistvård.
Hur det visar sig på UL undersökningen är att det ena barnet foster 1 har en ökad fostervattenmängd och blir s.k recipient eller mottagare av blod, och foster 2 får minskad fostervattenmängd och blir en s.k donator. Och varför foster 1 får mera fostervatten är för att den försöker kompensera överfloder av blod genom att kissa. Och foster 2 "sparar" på vätskan för att njurar och annat inte ska ta skada.
Vi får genast tid för en operation någon dag senare som ska bryta denna transfusion mellan killarna. För genomför man inte denna OP så är sannolikheten att killarna klarar livet likamed noll. Om jag nu inte har helt fel så kategoriserar man graden av TTS på en skala mellan 1-3 och där 3 är värsta och där var vi och det man då kan göra för att rädda graviditeten och killarna det enda valet. Av 75% av operationerna kan man rädda båda eller en av tvillingarna.
Man var som ett blankt papper efter detta möte. Jag kunde inte gråta när vi satt där eller när jag låg på britsen och Sverker gjorde UL och vi fick beskedet. Men så fort vi satte oss i bilen in parkeringshuset och skulle åka hem så släppte allt. Och kan faktiskt såga att få gånger har jag gråtit så som jag gjorde då, faaaaan kännslan var så fruktansvärd så den inte kan jämföras med något annat. Det är mina barn det handlar om och nu kanske jag aldrig får mina efterlängtade små killar.
Samma dag hade vi sedan ganska länge bokat in oss på tvillingklubbens info träff, och jag kände att jag egentligen inte orkade åka dit men det kändes ändå viktigt att gå på info träffen. Så jag och Erik bestämde oss för att gå dit och lyssna. Men vi tyckte att hela tvillingklubbens info gick ut på de bra delarna om graviditeten och man la inget fokus på riskerna. Och att det var HELT NORMALT att tvillingar föds allt från v25 och härifrån ska man vara beredd. Men att allt går bra. JÄVLA PISS INFO säger jag bara. För hur många av barnen i v 25 får inte men för livet? somliga mer eller mindre. Vi delade med oss av det besked vi fått under dagen och fick även kontakt med andra som också hade fått beskedet TTS. I pausen ifrågasatte jag hon som höll i infomötet om hennes erfarenhet av föräldrar som hon tidigare träffat och hur deras barn hade klarat sig. Hon påstod att ALLA tvillingarföräldrar som hon träffat hade fått sina båda tvillingar. BULL SHIT!!!
Ena av föräldrarparen förlorade båda sina tjejer i v29. Men visst väntar man tvåäggstvillingar som inte är lika risky så kanske denna kurs är mer anpassad för denna typ av graviditeter.
OK det behövs väl ingen vidare förklaring till att jag inte är ett fan av tvillingklubben, jag tycker att denna kvinna inte gör det med hjärtat utan bara för stålar, allt handlade enbart om försäljning vilket jag tycker är SÅÅÅÅÅÅÅÅ SUGIT. Tvillingklubben är mest bara skit. Så då har jag sagt det.
V21 17/1-2012 op Sverker gör UL på morgonen och ritar ut vart man genom ett litet hål ska gå in för att kapa förbindelserna i moderkakan mellan barnen. Man kapar 4 stycken blodkärl eller förbinelser mellan barnen. Jag blir kvar två nätter på sjukhuset och Sverker gör UL varje dag för att se hur killarna klarar sig och han känner sig nöjd med operationen. Magen börjar också kännas aningen mjukare och inte spänd somm ett trumskinn. Och båda killarnas värden och fostervatten mängd börjar normaliseras vilket tyder på att man nu för tillfället lyckats häva transfutionen.
Från v 20 går vi på kontroll hos Sverker varje vecka. Fostret som är recipient har p.g.a TTS fått ansträngt hjärta, men detta brukar återhämta sig efter op eller när barnet är fött.
Vi bestämmer även här för att redan namnge våra småttingar för att det känns viktigt. Om vi får behålla våra små killar båda eller bara ena eller ingen av dom så fick dom namn. Och att det för mig och erik och för Adam och Loke fick bli egna små individer och att man trots allt kunde nämna dom vid namn och inte bara som tvillingarna eller småbrorsorna. Så efter lite dividerande blev det Zeke och Ymer dessa två får heta. Vi spinner vidare på våra lite mer fornnordiskt klingande namn.
Nästa Komplikation kommer i v 24. Jag är på MVC hos Lisa och jag tyckar att jag känt mig lite spänd om magen men kan inte riktigt jämföra det med samma känsla som vid TTS. Så vi frågar om vi inte kan få gå på ett UL samma dag hos ultraljudsbanmoskorna. Och Lisa ringer och vi är välkomna om en timme.
PÅ UL ser denna barnmorska att fostret som är recipient har fått (Asites)vätska i buken vilket tyder på att tillståndet försämrats för denna lille man. Hon informerar Sverker, och vi ska till Sverker dagen efter på vanlig undersökning. Vi kommer hen och strax ringer telefonen och det är Sverker som frågar om vi kan infinna oss på KS kl 1500 för en extra kontroll eftersom att läget blivit mer kritiskt för kíllarna. Och det blir tal om förlossning. Förvirringen är total. 24+2 och från ingenstans så står jag här way to early och packar väska för kanske måste våra små killar förlösas.
Vi kommer till KS och fostermedicin där och får träffa en kardiolog eller barnhjärtläkare och en fostermedicinare eller vad de kallas. Och det ser inte så ljust ut. Kommer våran lille man med det sjula hjärtat nu överlever han med största sannolikhet inte då påfrestningarna på hjärtat skulle vara allt för stora och den andre lille man skulle kanske klara sig men då skulle ev komplikationer av att vara så tidigt födda vara stora. Nu tillhör vi KS istället för HS efterson det är KS som klarar av så pass tidigt födda barn.
V25 får vi komma tillbaka till KS bara 4 dagar efter det senaste mötet/undersökningen för att kolla av läger. På 4 dagar har vätska (Asites) försnunnit eller minskat så det knappt är synligt och läkaren som kollar är lite förvånad och våran undersökning blir rätt trevlig och han skriver ut 3D bilder på barnen. Och vi fattar inte riktigt vad detta betyder egentligen. Men när vi är klasra med undersökningen så får jag en kortison spruta för att öka på lungmognaden hos barnen och man börjar förbereda för att de ska komma. Får dagen efter komma tillbaka för att få min andra och sista kortisonspruta.
På fredagen samma vecka träffar vi kardiologen och läkaren och all vätska är borta finns nada kvar. Men det ansträngda hjärtat kavrstår.
Följande v26 får vi träffa neonatolog läkaren på KS som informerar oss lite om hur man tar hand om så små barn, men vi får egentligen inte ut så mycket av mötet och inte direkt svar på våra frågor heller. Men så ringer Sverker och talat om att vi ska ses på fre och att eftersom det är v26 så tillhör vi HS igen och att de även på Hs klarar att ta hand om barn som är födda i v26. Vi känner oss lite som boskap som kastar mellan sjukhusen. Men nu är vu tillbaka på det som tidigare var "hemmaplan" och det känns ok men vi talar om för Sverker att vi ej vill bli förflyttade igen.
Vi träffar nu Sverker varje vecka och kardiologen varannan vecka för att kolla tillståndet på killarna.
Veckorna går och läger är oförändrat kanske till och med lite lite förbättrat. Men kardiologen som by the way heter Sven-erik Suneson tror att hjärtat kommer att återhämta sig någon vecka efter att Zeke som lille man heter är född. Ymer har hela tiden hållt sin att värden kanon bra. Båda ligger och över på andningsrörelser vilket tydligen är ett gott tecken då sjuka barn inte lägger ner egergi på det då energin går åt annat.
Ok, här står vi idag och so Sverker sa när vi träffades i v30 att han är imponerad av dessa två grabbar. Läkarna trodde aldrig att vår graviditet skulle komma såhär lång som vi kommit. Och tänk nu har vi till och med tid för kejsarsnitt.
V31 killarna håller båda sina värden och vi träffade Kardiologen Sven-erik för sista gången. Allt annat var också utan anmärkning.
31+2 beräknas killarna väga 1389g och 1400 g vardera och de ligger på -23,5 och 24,6% förväntad vikt är 1842g men båda följer sin viktkurva och tvillingar är ju mindre överlag. Men jag hoppas de tjockar på sig till närmare 1800g till födseln.
Nästa kontroll är v 32+2
Publicerad 2012-04-02 10:23:14 i Allmänt,
Har nu på morgonen varit på Spec.mvc på HS kl.8.45. Träffade en läkare Karin idag som informerade lite om hur snittet kommer att gå till och hur och vilka som kommer att hjälpa till att vårda våra barn när de är födda.
Erik hade tänkt att filma förlossningen men vi får väl se hur det blir med den saken. Tror att han kommer att ha för mycket att tänka på för att i överhuvudtaget kunna fokusera på att filma.
För det första ligger jag på operationsbordet som läkaren snittar och upp. Och så kommer ett barn och sedan ett till och där suger någon med slang upp slem och vätska ur näsa och mun på ett barn och här kommer nästa barn och samma procedur. Kanske behöver de mer akut vård? ja vem fasen vet. Tror att det blir svårt att hitta vad man ska sätta fokus på.
Men vi får se kanske får vi någon film här så småning om på något i alla fall.
