2014 Hej hej då var jag tillbaka här på bloggen
Kul att se att så pass många har varit och besökt och läst här på bloggen av det gamla jag skrivit.
Ja shit! det har hänt en hel del sedan mitt sista inlägg i våra liv.
Den absolut största saken är att vi fått en underbar liten dotter som heter Idun, som har hunnit bli nio månader gammal. Vi drog också ihop vårt pick och pack i stan och har nu flyttat ut på landet i ett hus. Och man kan väl nästan säga att vi har valt att börja om vårat liv lite på nytt.
Jag valde att sluta skriva för att det blev jobbigt att dela de känslor jag hade runt Zeke och då jag själv inte heller kunde sätta ord för det som hände i vårt liv så slutade jag bara att skriva på bloggen.
Men idag har tiden och alla de samtal vi haft med varandra och med en organisation som heter småänglar gjort mig starkare och jag har en lust att dela med mig av vårt liv igen och det som vi gått igenom. Hur det är att förlora ett barn. Men mitt liv är så mycket mer än det idag. Med det menar jag att händelser i ens liv formar oss hur vi blir som människor och nog för att jag saknar Zeke varje dag så har hans bortgång gjort att jag kan uppskatta många fler saker runt om kring mig än jag gjort innan, som mina barn. Och vad är viktigt för mig? är typ ett ledord för mig.
Jag har tänkt att skriva om om familj, tankar och funderingar kring vardag och vardags "krångel". Men vi får se vart vi hamnar härifrån.
Ja shit! det har hänt en hel del sedan mitt sista inlägg i våra liv.
Den absolut största saken är att vi fått en underbar liten dotter som heter Idun, som har hunnit bli nio månader gammal. Vi drog också ihop vårt pick och pack i stan och har nu flyttat ut på landet i ett hus. Och man kan väl nästan säga att vi har valt att börja om vårat liv lite på nytt.
Jag valde att sluta skriva för att det blev jobbigt att dela de känslor jag hade runt Zeke och då jag själv inte heller kunde sätta ord för det som hände i vårt liv så slutade jag bara att skriva på bloggen.
Men idag har tiden och alla de samtal vi haft med varandra och med en organisation som heter småänglar gjort mig starkare och jag har en lust att dela med mig av vårt liv igen och det som vi gått igenom. Hur det är att förlora ett barn. Men mitt liv är så mycket mer än det idag. Med det menar jag att händelser i ens liv formar oss hur vi blir som människor och nog för att jag saknar Zeke varje dag så har hans bortgång gjort att jag kan uppskatta många fler saker runt om kring mig än jag gjort innan, som mina barn. Och vad är viktigt för mig? är typ ett ledord för mig.
Jag har tänkt att skriva om om familj, tankar och funderingar kring vardag och vardags "krångel". Men vi får se vart vi hamnar härifrån.
